Fru talman! I mitt inledningsanförande talade jag
en hel del om behovet av östutvidgningen och varför
vi inom Folkpartiet liberalerna är så starkt för detta.
Jag sade också att den frågan tyvärr inte var helt
okontroversiell i Sverige och den svenska riksdagen. I
ett par inlägg har detta berörts.
Kenneth Kvist värjde sig mot den beskrivningen
för hans eget partis räkning. Han sade, och jag förstod
det rätt, att man inom Vänsterpartiet tänkt arbeta för
att underlätta för en utvidgning av EU med länderna i
Östeuropa, Centraleuropa och Baltikum. Han nämnde
dem inte vid namn, men det var uppenbarligen dem
han syftade på. Om detta är sant tycker jag att det är
alldeles utmärkt. Det kanske hade varit bra om det
kommit fram tidigare. Sent skall syndaren vakna. Jag
är inte helt övertygad förrän jag har hört Kenneth
Kvist bekräfta det från talarstolen.
Peter Eriksson värjde sig inte. Han använde
mycket av sitt anförande till att tala om det nya som
han och Miljöpartiet stod för. I andra sammanhang
skulle man väl ha använt ordet skryt om en stor del av
det anförandet. Nu skall jag inte klanka alltför mycket
på honom för detta. Jag vet inte om jag själv skulle ha
kunnat avhålla mig från det om jag fått 17 % i valet
häromsistens. Var och en får skärskåda sitt eget hjärta
och njurar.
Däremot är det intressant att få en diskussion om
vad det är som är så nydanande och framåtsyftande i
den politik som Peter Eriksson här har företrätt i Eu-
ropafrågan. Var ligger det nydanande och framåtsyf-
tande i att motarbeta att göra Europa helt? Var ligger
det nydanande och framåtsyftande i att hånfullt karak-
tärisera dem som är för att göra Europa helt och för-
söka tillvita dem andra motiv än de motiv som de
själva redovisar?
Till Miljöpartiets representant är det kanske inte
helt fel att ställa frågan: Var ligger den nydanande
och framåtsyftande i att motarbeta den mest effektiva
miljöorganisationen i Europa, nämligen EU? Ni har i
stor utsträckning vunnit era röster, de 17 procenten,
på att ni vill försvåra, förhindra, försvaga och försinka
samarbetet i Europa i de många gränsöverskridande
frågor som behöver lösas.
En hel del av Peter Erikssons anförande användes
också till att bolla med orden överstatlighet, mellan-
statlighet, m.m. Frågan är vad det egentligen är för fel
med att EU:s länder kan skärpa reglerna för svavelut-
släpp om de vill, även om något enstaka land skulle
vara emot det, exempelvis företrädare för Storbritan-
niens högerregering. Vad vore det för fel om man fick
ett beslut om koldioxidskatt i hela Europa? Nu tror
jag i och för sig att Peter Eriksson är för de sakerna.
Det intressanta är varför han är så negativ till beslut
av den här typen.
Det har ställts några frågor till mig vad gäller
folkomröstningar. Vår uppfattning redovisade vi på
den punkten lika tydligt och klart som på alla andra
punkter som omröstningen gällde i den nyss avslutade
valomgången.
Det är ganska naturligt att det är riksdagen som
fattar beslut om EMU. Det var ett problem när Soci-
aldemokraternas företrädare hävdade att de ville fatta
beslut i riksdagen våren 1998, dvs. före nästa riks-
dagsval, utan att i val tala om för svenska folket vad
man tycker i dessa frågor. Man passade ju i den frå-
gan.
Vad gäller frågan om en eventuell folkomröstning
i samband med regeringskonferensens resultat är det
vår bedömning att det förmodligen inte blir sådana
beslut i regeringskonferensen som förändrar EU på
något väsentligt sätt annat än på de punkter som vi
alla, förutom Peter Eriksson och möjligen Vänster-
partiet, har talat om, nämligen för att underlätta för
östutvidgningen. Låt oss ta den diskussionen ånyo om
det skulle bli jättelika förändringar.
Mats Hellström resonerade litet grand kring frågan
om kontroll, närhet, öppenhet och insyn. Jag undrade
i mitt förra inlägg om det telefonnummer man kunde
ringa för att få reda på allt som hände i Ministerrådet.
Nu hann inte statsrådet på sina 15 minuter besvara
den frågan. Men han har ju 4 plus 2 minuter kvar.