Herr talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet är ju
överens i många stora och strukturella frågor: skatte-
växling, arbetstidsförkortning och mer pengar till
offentlig sektor. Just därför är jag mycket angelägen
om att Miljöpartiet inte skall köra av från vägen. Det
här är en fråga som jag brukar ta upp.
Ni har för 1998 dragit ned A 2-anslaget med 2
miljarder, för 1999 med 9 miljarder och för 2000 med
21 miljarder. De kommunala pengarna är en bråkdel
av detta. Såvitt jag förstår återspeglar resten av detta
antingen en lägre ambitionsnivå eller en oerhört stark
uppräkning av en snabb arbetstidseffekt. Jag tycker att
den typen av lättsinniga kalkyler är bekymmersam,
eftersom vi delar politik vad gäller både vart vi skall
gå på arbetstidssidan och när det skall ske.
Den andra frågan var kvinnor. Vi har i vår motion
ägnat stor uppmärksamhet åt den frågan. En teknik
som vi har är att omvandla a-kassepengar till medel
till kommunsektorn. Varför får vi inte stöd i den frå-
gan från Miljöpartiet? Det är budgetneutralt, men det
är exakt det som ni säger att ni vill ha. Ändå vill ni
tydligen inte ha det.
På samma sätt är det när vi lägger fram förslag om
särskilda omstruktureringsprojekt för att ta hand om
kvinnor som har rationaliserats bort, precis på det sätt
som sägs här. Varför ställer inte Miljöpartiet den
typen av krav? Det är en sak att prata i största allmän-
het, en annan att exakt se vad som behöver göras och
vara beredd att biträda sakliga förslag i omröstningar-
na.