Herr talman! Först vill jag framföra ett varmt tack
till arbetsmarknadsutskottets kanslipersonal som un-
der ett antal dygn - under sena nätter och under hel-
ger - lyckats arbeta fram det mastodontbetänkande
som vi i dag har att behandla.
Efter att ha lyssnat till inledningsrundan här kan
jag konstatera att jag sedan 1985, då jag kom in i
riksdagen, nog aldrig har upplevt en så splittrad op-
position - en opposition som inte står fast vid här
lagda motionsyrkanden där man från tre partier har
skrivit sig samman. Det gäller då Moderaterna, Krist-
demokraterna och Folkpartiet. Vid en granskning av
reservationerna glider man mer och mer ifrån dem.
Elving Andersson får ursäkta mig. Jag måste faktiskt
gå tillbaka litet grand och visa en del sifferstatistik.
Den opposition som har talat här i dag är ju den op-
position som skall utgöra regeringsalternativet i valet
1998. Därför måste jag, tyvärr, litet grand ägna mig åt
sifferstatistik.
Det är märkligt att se hur de tre herrarna i debatten
här totalt har glömt bort hur det egentligen är. Arbets-
lösheten har ju sedan 1992 inte varit så låg som den i
dag är. Man har också lyckats med konststycket att
missa att vår samlade produktion har ökat med 6 %
jämfört med hur det var under det sista året då de här
tre herrarna ingick i regeringsunderlaget. Det har
också gått spårlöst förbi att Sverige nu har börjat
betala av på den statsskuld som till stor del förorsaka-
des under de här tre herrarnas regeringstid.
Jag tycker inte att allting är positivt, utan jag delar
Hans Anderssons uppfattning att det fortfarande finns
både stora brister och stora problem. Att arbetslöshe-
ten nu rejält faller är ett första steg, men det är natur-
ligtvis inte nog. Om detta tror jag att vi från alla parti-
er här kan vara överens.
Jag tycker att hederligheten kräver att vi faktiskt
för denna debatt i ett klargörande historiskt ljus, som
jag tidigare sade. Låt mig peka på ett fåtal talande
fakta:
Under de tre åren 1991-1994 var den genomsnitt-
liga BNP-tillväxten 0,1 %. Under de senaste tre åren
med socialdemokratisk regering har den genomsnittli-
ga tillväxten varit 2,33 %.
Under de tre åren 1991-1994 föll investeringarna
i tillverkningsindustrin med 0,5 %. Under de tre se-
naste åren har investeringarna ökat med 71 %.
Under de tre åren 1991-1994 ökade arbetslöshe-
ten med 4,7 procentenheter. Under de senaste åren har
arbetslösheten gått ned med ca 1 %.
Under de tre åren 1991-1994 ökade antalet lång-
tidsarbetslösa ungdomar med 30 000. Under de tre
senaste åren har antalet långtidsarbetslösa ungdomar
minskat med 7 200.
Slutligen, och mest anmärkningsvärt: Under de tre
åren 1991-1994 försvann 306 000 jobb i det privata
näringslivet. Under de senaste tre åren har 65 000 nya
jobb tillkommit i det privata näringslivet.
Det är märkligt att höra Elver Jonssons inlägg här
där han säger att alla skall ha ett arbete. Han kritiserar
den nuvarande politiken trots att han själv faktiskt
ingick i ett regeringsbärande parti under den tid då
man förorsakade allt det som jag här har redovisat.
Jag skulle kunna göra listan oerhört mycket längre
med uppgifter från SCB och Konjunkturinstitutet. Jag
skulle också kunna jämföra förändringarna i räntor, i
arbetade timmar och i statens lånebehov men jag skall
inte trötta ut er med fler siffror.
Den verklighet som skildras i dessa siffror är tyd-
lig: Den socialdemokratiska regeringen och riksda-
gens majoritet har lyckats vända en utveckling som
var på väg att fullständigt bryta sönder Sverige.
Herr talman! Vi skall naturligtvis inte nöja oss
med att utvecklingen har vänt. Fortfarande finns det,
som jag inledningsvis sade, problem att ta itu med. Ett
sådant problem är sysselsättningen i den offentliga
sektorn, som - trots att fallet under den borgerliga
regeringen bromsats upp - fortfarande inte har nått
vändpunkten.
Därför är de satsningar som nu görs på skola, vård
och omsorg oerhört viktiga. De 4 miljarder som
kommuner och landsting fått i år har bidragit till att
plana ut sysselsättningsfallet. På sina ställen har det
faktiskt lett till ökad sysselsättning. Under nästa år
kommer ytterligare 4 miljarder, vilka kommer att
förstärka utvecklingen. Då kommer vi att se fler an-
ställda i vård, skola och omsorg - anställda som alla
vi här vet behövs.
Herr talman! Det är mycket märkligt att här från
Folkpartiet höra att vi har raserat den offentliga sek-
torn och att sysselsättningen har minskat. Dan Erics-
son var inne på samma linje. Han hänvisade till en
rapport från Landstingsförbundet som kom förra
veckan. För att undanröja misstag och tvivel skall jag
citera ur pressmeddelandet från Landstingsförbundet,
som kom så sent som i måndags:
"Konjunkturuppgången, och inte minst den vänta-
de ökningen av sysselsättningen, stärker den kommu-
nala ekonomin och skattebasen. Kommunsektorns
ekonomiska förutsättningar förbättras också av de
höjda statsbidrag för 1999 och 2000 som aviserades i
höstens budgetproposition. - - -
Det är en väsentlig förbättring från i våras, då vi
bedömde besparingsbehovet till 4,5 miljarder. För-
bättringen beror i allt väsentligt på regeringens avise-
rade tillskott - - -."
Jag tycker ändå, mina herrar, att vi, om vi skall ha
en debatt här, faktiskt också skall redovisa relevanta
siffror och inte bara komma med hugskott.
Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till
Dan Ericsson och Elver Jonsson. Det gäller en sak
som ni hela tiden har glidit förbi här. Ni säger att vi
raserar den offentliga sektorn. Men hur skall ni kunna
sitta i samma regering som Moderaterna, som ju fö-
reslår indragningar på 17 miljarder kronor på detta
område? Jag tycker faktiskt, Elver Jonsson och Dan
Ericsson, att det är hederligt att ge folk ett svar på den
frågan.
Ett annat problem, eller kanske en annan möjlig-
het, är den utveckling som vi ser när det gäller kun-
skapsinnehållet i de jobb som kommer. De nya jobben
kommer att ställa nya, och ofta högre, krav. Därför är
kunskapslyftet och satsningen på högskolan oerhört
viktiga.
Under den gångna hösten har många fler än tidiga-
re studerat på komvux. Kunskapslyftet har blivit en
succé runt om i Sverige.
Herr talman! Många var de domedagsprofeter som
för ett år sedan i denna kammare sade: Det går aldrig.
Inte kan kommunerna klara sådana utbildningsplatser.
Andra sade: Inte finns det så många som vill studera.
Resultatet under hösten visar att ni hade totalt fel.
Satsningen på utbildning har stöd ute bland männi-
skorna. Enligt Skolverkets preliminära uppgifter har
226 000 personer deltagit i kommunal vuxenutbild-
ning denna termin. 226 000 personer har alltså fått
möjlighet att på ett avgörande sätt öka sina möjlighe-
ter att få ett jobb. 226 000 personer får chansen att
utvecklas och växa. 226 000 personer kommer sedan
ut och bidrar till en kraftig vitamininjektion, vågar jag
säga, och nya färska kunskaper i företag och offentli-
ga verksamheter.
Herr talman! Det är detta som vissa borgerliga
partier - i synnerhet tänker jag på de tre herrar som
jag tidigare har citerat - brukar kalla för statistikpoli-
tik och tricksande. Många gånger har jag påtalat det
förakt som gömmer sig bakom dessa uttalanden.
Jag vill fråga Dan Ericsson, Kent Olsson och El-
ver Jonsson: Har ni varit ute och träffat de människor
som i dag omfattas av kunskapslytet - människor som
kanske fått helt andra möjligheter att starta om med en
annan verksamhet än de tidigare hade?
Det hör faktiskt inte till en riksdagspolitiker att
med förakt uttrycka sig som att detta är sifferstatistik,
statistikpolitik eller tricksande. Jag tycker att man
skall vara så ärlig att man inte ser nedvärderande på
dessa människor, för deras möjligheter har förbättrats
genom att de deltagit i kunskapslyftet.
Minst lika förvånande är den bristande förståelse
för företagens villkor som dessa uttalanden skvallrar
om. Företagen behöver välutbildad arbetskraft. Kun-
skapslyftet och dessutom högskolesatsningen bidrar
till att öka tillgången på den arbetskraft som företagen
efterfrågar. Det gör också arbetsmarknadspolitiken.
För några dagar sedan kom ett pressmeddelande
från Byggentreprenörerna där de menar att det är
nödvändigt att fördubbla utbildningen av byggnadsar-
betare. Jag har mitt förflutna i denna bransch, men det
krävs inte den sortens insikt för att veta att arbetslös-
heten slagit särskilt svårt mot just byggindustrin. Men
nu skissar alltså Byggentreprenörerna och arbetsgi-
varorganisationerna en kommande expansion och
oroar sig för tillgången på kompetent arbetskraft.
Man kan säga mycket om slutsatserna av press-
meddelandet, men en sak är slående när man läser
texten: "Medelåldern bland aktiva byggnadsarbetare
har stigit mycket kraftigt de senaste åren. Kommande
avgångar från branschen kan inte kompenseras fullt ut
med dem som i dag är arbetslösa. En viss andel av de
arbetslösa kommer att sugas upp av andra in-
dustrigrenar." Så den nyckelmening som jag tycker är
viktig: "Andra långtidsarbetslösa står i praktiken inte
till arbetsmarknadens förfogande på grund av exem-
pelvis bristande kompetens för jobb som förändrats
under deras tid som arbetslösa."
Byggentreprenörerna räknar ut delar av den lång-
tidsarbetslösa arbetskraften. Det är djupt oroande,
men samtidigt visar det tydligt vilken oerhört viktig
uppgift arbetsmarknadspolitiken har, hur viktig en
ALU kan vara, även om vissa i denna kammare har en
annan uppfattning om detta, för att hålla en människa
uppdaterad med branschens kunskapsutveckling.
Mycket spott och spe har jag hört under de tre senaste
åren om arbetsmarknadspolitiken. Men i just dessa
ord från en arbetsgivarorganisation visas betydelsen
av att vi inte tvingar de arbetslösa till passivisering
och avstår från att ge dem en koppling till arbets-
marknaden, om det så skall vara en ALU-plats.
Kent Olsson sade i sin inledning att vi försöker
dölja arbetslösheten med alla dessa åtgärder. Han
sade någonting som jag inte kunde förstå innebörden
av. Han sade att arbetsmarknadspolitikens roll var att
minska arbetslösheten. Det är skönt om detta har gått
upp för Kent Olsson. Jag har haft den uppfattningen
sedan jag kom till riksdagen 1985. Med tidens tand
tror jag att även Kent Olsson kan förstå vad arbets-
marknadspolitik är. Jag har inga förutfattade meningar
om den saken. När man från moderaterna i talarstolen
säger att de har de rätta åtgärderna, vet vad som skall
göras med det ena och det andra. Men det enda kon-
kreta som Kent Olsson tog upp var att man skulle
försämra arbetsrätten. Man skulle anpassa arbetsrät-
ten. Det har varit en stor diskussion om arbetsrätten i
tidigare replikskiften, men det är viktigt att Kent Ols-
son medger och redovisar att moderaternas anpass-
ning av arbetsrätten närmast är att göra människor
rättslösa, ingenting annat.
Det märkliga är att på detta ställer både Elver
Jonsson och Dan Ericsson upp, både Folkpartiet och
Kristdemokraterna hyllar tydligen samma princip.
Man blir förvånad när man hör Elver Jonsson säga att
arbetslöshetsförsäkringen har varit föremål för många
förändringar under de senaste åren. Tydligen kan man
förtränga allt här i livet. Det var under förra mandat-
perioden som det gjordes de största ingreppen i ar-
betslöshetsförsäkringen. Det fanns månader i vårt
utskottsarbete när frågan om arbetslöshetsförsäkring
var bordlagd beroende på att ni inte kunde hitta ma-
joriteter tillsammans med Ny demokrati. Jag tror inte
att man skall ta för stora ord i munnen och säga att vi
har ändrat arbetslöshetsförsäkringen så mycket.
Hans Andersson och Barbro Johansson tog upp
arbetstidsfrågan. Ett förslag är på väg om arbetstiden.
Jag tror att vi får avvakta detta och inte fatta några
drastiska beslut om att minska arbetstiden bara därför
att det är populärt just för tillfället.
Herr talman! Låt mig kort uppehålla mig något vid
de för mig mest angelägna sakförslag som behandlas i
betänkandet.
För det första generationsväxling och kommunal
utvecklingsgaranti. Sammantaget ger dessa åtgärder
ytterligare en knuff på den utveckling som nu går mot
minskad ungdomsarbetslöshet. Det är en viktig knuff.
Jag utgår ifrån att vi här är eniga om att ungdomsar-
betslösheten är ett av de allvarligaste problemen.
Unga människor som inte får en plats i arbetslivet
riskerar att stängas utanför hela samhällsgemenska-
pen. Därför är det glädjande att ungdomsarbetslöshe-
ten minskar och att vi på detta sätt kan hjälpa de unga
ytterligare på traven.
För det andra fortsätter förenklingsarbetet. Flera
olika anställningsstöd samlas nu i en åtgärd - indivi-
duellt anställningsstöd. Det är en utveckling som
välkomnas av utskottsmajoriteten. Jag tycker att jag
uttryckte mig klart i den frågan tidigare, att vi i den
socialdemokratiska majoriteten vill se ytterligare
förändringar. Med det har jag svarat på Dan Ericssons
fråga. Vi har en bred samsyn om detta i utskottet.
För det tredje volymmålet. Om situationen skulle
förändras och tillväxten hindras av s.k. flaskhalsar
tycker jag att det är bra att utskottsmajoriteten gör det
möjligt för regeringen att nu revidera det uppsatta
målet. Egentligen är det inte volymmålet i sig självt
som är det stora problemet, utan det utgörs av de
oerhörda volymer som arbetslösheten förorsakar.
Genom denna möjlighet kan regeringen snabbt agera
för att satsa på åtgärder som hindrar att flask-
halsproblem uppstår.
Låt mig också säga att detta inte enbart är rege-
ringens ansvar. Jag tycker att företagare också får ta
ett ansvar om man har problem med att få rätt arbets-
rätt och har flaskhalsproblem. Långsiktigheten måste
gälla för hela näringslivet.
Avslutningsvis vill jag naturligtvis yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på samtliga reserva-
tioner. Samtidigt skall jag passa på att ställa ytterliga-
re en fråga till Elver Jonsson, som säger att man skall
satsa ytterligare på utbildning för att det inte skall bli
flaskhalsproblem. Hur kan Elver Jonsson förklara att
Folkpartiet liberalerna minskar detta anslag med 7,6
miljarder? Den ekvationen får jag inte att gå ihop. Jag
tror att det är där vi får söka vår trovärdighet som
politiker, inte slåss med siffror som inte stämmer.