Herr talman! Att jag blev perplex kanske berodde
på att Hans Andersson, som normalt sett brukar hålla
faktagrundade inlägg, denna gång gick så vilse bland
siffrorna. Då kanske det kan ursäktas att jag inte kom
ihåg hans namn för ett ögonblick. Det får Hans An-
dersson se som smicker, eftersom jag faktiskt ser
Hans Anderssons inlägg som faktabetonade. Men det
var inte hans inlägg i detta fall.
Hans Andersson använde tidigare ord som
bluffpolitik, reaktionärt och humbugpolitik. Det är
klart att vi kan hålla på med den typen av ordval. Men
är det inte att dra ned politiken till en nivå som vi
faktiskt inte behöver ha i denna kammare? Skall vi
inte diskutera faktiska förslag som syftar till att vi
skall få ned arbetslösheten och till att vi får fler sys-
selsatta?
På den punkten är Hans Andersson överens med
den övriga oppositionen. Vi måste alltså få upp sys-
selsättningen och få med fler i arbetskraftsutbudet,
och arbetslinjen skall hävdas. Det är precis den linje
som vi driver. Varför söker då Hans Andersson en så
våldsam konfrontation? Varför inte i stället gå in på
sakfrågorna och diskutera om de olika delförslagen
kan innebära vad som nyss nämnts, eller är det något
som är fel där?
Vi har också tidigare försökt få till stånd en sorts
nationell diskussion. Vi behöver diskutera dessa saker
litet mera förutsättningslöst från de olika partiernas
sida, men detta har ständigt avvisats av regeringen
som anser sig föra den riktiga politiken. Hans Anders-
son tycker jag också har något att tillföra i den dis-
kussionen. Man har dock inget att vinna på att föra
debatten på den nivå som Hans Andersson i dag har
fört ned den på.
I fortsättningen skall jag komma ihåg namnet -
men jag kanske inte blir lika förvånad. Nu står vi ju
inför en valrörelse.