Fru talman! Jag kan instämma i mycket av det som
Elver Jonsson sade i sitt anförande. Jag uppskattar
Elver för hans engagemang i arbetsmarknadspolitiken
och hans empati när det gäller de arbetslösas situa-
tion.
Elver Jonsson ställde en fråga till mig om den s.k.
bortre parentesen, dvs. en tidsbegränsning i rätten till
arbetslöshetsersättning, och jag begärde replik för att
svara på hans fråga. Det här är inte bara en överens-
kommelse mellan Centerpartiet och regeringen, utan
det handlar om en proposition som riksdagen seder-
mera har ställt sig bakom. Det framgår där klart att a-
kassan skall vara en omställningsförsäkring och att
den skall vara tidsbegränsad. Jag har ingen anledning
att dra någon annan slutsats än att riksdagens beslut
gäller.
I samma proposition och riksdagsbeslut är det
också flaggat för att det skall utredas vad som skall
hända när den här tidsgränsen uppnås. På den punkten
får vi avvakta och med spänning se fram emot vad
regeringen kommer med för lösning.
Jag vill också ta upp ett par andra saker. Elver
Jonsson skriver på s. 192 i sin reservation 14 i betän-
kandet apropå arbetsmarknadsutbildning, kompe-
tensutveckling och liknande som vi har pratat om:
"Vidare är det väsentligt att antalet personer i utbild-
ningar minskas samtidigt som kvaliteten på utbild-
ningarna höjs." Det vore intressant att få en förklaring
på hur det kan komma sig att Folkpartiet tycker att vi
skall minska antalet arbetsmarknadsutbildningar när
egentligen alla andra som är initierade i frågan tycker
tvärtom. Vilken analys ligger bakom det ställningsta-
gande som Folkpartiet har gjort?
Längre ned i samma reservation, längst ned på s.
192, skriver Elver Jonsson apropå åtgärdsarsenalen
att det är lämpligt att välja billigare åtgärder framför
dyrare. Innebär det att Elver Jonsson vill ha mindre
arbetsmarknadsutbildning och mer ALU? Är det den
slutsatsen man skall dra av Folkpartiets reservation?