Fru talman! Jag skall börja med att referera till en
insändare som jag har läst. Den är skriven av en ung
tjej på 22 år som har varit arbetslös väldigt länge.
Hon säger:
Jag ställer diagnos på mig själv. Det är kronisk ar-
betslöshet. Receptet är 90 svältdagar, följt av KAS-
bandage. Arbetslösheten är som ett öppet sår i själen
som har tvångslindats med smutsigt KAS-bandage.
Efter några hopplösa veckor blir det infekterat och ett
par månader senare börjar det ruttna. Jag känner mig
som ett skadeskjutet rådjur som förtvivlat kämpar för
sitt liv, som panikslaget försöker komma undan jäga-
rens sista dom.
Hon saknar meningsfull sysselsättning, säger hon,
och skriver: Hur mycket energi och ork har jag kvar
för att ta tag i mitt liv när det känns så här? Jag är så
hysteriskt less på att få nej, nej och åter nej till svar
från arbetsgivare. Vad begär de egentligen, en super-
människa? Jag upplever min situation som ett fritt fall
utan tillgång till en hjälpande hand som kan stoppa
katastrofen.
Visst tror jag att alla här inne känner för den här
flickan och för alla andra som är i den här situationen.
Fru talman! Som Elving Jonsson sade till mig
förut: Du skall väl inte prata om arbetstidsförkortning
nu igen? Men vi inom Miljöpartiet anser att arbets-
tidsförkortning är den största åtgärden för att få ned
arbetslösheten. Och vi är inte ensamma om att tro det.
Vi vill införa förkortad arbetstid på 35 timmar i veck-
an i en första del.
Sedan vill Miljöpartiet under en treårsperiod fram
till 2000-talet också anslå mer pengar till kommuner-
na för att avlasta arbetsmarknadspolitiken. Vi anslår
15 miljarder utöver vad regeringen anslår. Regering-
ens anslag gör att det blir ett nollsummespel. Man ser
att det inte blir några fler varsel, men sysselsättningen
har ändå inte ökat.
Vi föreslår även att kvalifikationskraven i arbets-
löshetsförsäkringen skall mildras. Vi vill också höja
arbetslöshetsförsäkringen till 85 % för låginkomstta-
gare med ett s.k. brutet tak.
Dessutom har jag i betänkandet en motion om in-
låsningseffekter. Det är ju hårda krav när det gäller
avstängningsregler om man säger upp sig själv. Där-
för är det många som inte vågar säga upp sig själva.
25 % av alla tillsvidareanställda befinner sig i ett icke
önskat yrke, säger de. De vågar alltså inte byta an-
ställning. Detta tycker jag är litet allvarligt. Man
skulle alltså sänka kraven när det gäller avstängnings-
reglerna. Det här har man undersökt på Arbetslivsin-
stitutet.
Sysselsättningen i år blir inte högre än förra året.
Den sjunker, som vi har hört många andra säga. Mest
har sysselsättningen minskat för fast anställda kvinnor
inom vård och omsorg. Jag kan inte riktigt förstå att
Elver Jonsson säger att det fattas personal, arbets-
kraft, inom vården. Det är väl tvärtom. Det kan finnas
hur många som helst, man har ju sagt upp så många.
Så till den arbetstidsförkortning som vi föreslår. I
Stockholms stad säger mer än hälften av de anställda
att de tar kortare arbetstid i stället för framtida löne-
förhöjningar.
Om man tittar på de europeiska länderna sänker de
sin arbetstid för att få fler jobb. Det gör bl.a. Finland.
Man inför också ett friår, som vi föreslår. I Frankrike
sänker man arbetstiden och man ger skattefördelar för
företag som sänker arbetstiden och anställer fler.
Italien och Portugal sänker arbetstiden.
Tyskland har jag förut pratat om. Danmark sänker
sin arbetstid. Där har man också friår, som är den
största åtgärden i Danmark för att få ned arbetslöshe-
ten. Belgien sänker arbetstiden. Där föreslår man att
företagare skall få reducerade sociala avgifter om de
sänker arbetstiden till 32 timmar i veckan för att det
skall bli fler jobb. Holland sänker också arbetstiden.
Det är alltså åtta länder som sänker sin arbetstid.
Vi i Miljöpartiet förordar också en ekologisk om-
ställning med en skatteväxling. Vi vill ha sänkta ar-
betsgivaravgifter, men höjda skatter på energi, miljö-
förstörande utsläpp och naturresurser. Detta tycker vi
är väldigt viktigt.
Jag pratade förut om att vi i Miljöpartiet vill lägga
mer pengar på kommunerna än vad regeringen före-
slår. Som jag sade är det ett nollsummespel. Det enda
kommunerna kommer att göra är att använda pengar-
na för att få balans i sin budget. Så det behövs mer
pengar till kommunerna för att det skall ge någon
effekt.
När det gäller att få balans i kommunernas eko-
nomi finns det också en stor osäkerhet om man tittar
på Sydostasien och hur det går där. Det kommer na-
turligtvis att inverka på oss här.
I Miljöpartiet har vi sagt nej till generationsväx-
ling och till OTA.
Vi tycker inte att Kalmarmodellen och resursarbe-
te är en bra modell. Först säger man upp folk i offent-
lig sektor och sedan tar man tillbaka dem som kvali-
tetshöjare i en s.k. Kalmarmodell. LO bedömde när
det här skulle införas att 30 000 skulle sysselsättas på
det här sättet. Regeringen bedömde att inom någon
månad skulle 5 000 vara sysselsatta i Kalmarmodel-
len. Men efter 5 månader är alltså endast 1 216 perso-
ner sysselsatta i Kalmarmodellen.
Riksdagens revisorer har lämnat förslag och visat
att undanträngningseffekterna är mycket stora på
arbetsmarknaden. Vi i Miljöpartiet ställer oss bakom
detta. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste
fördelas rättvist. Främst är det bl.a. kvinnliga företa-
gare som inte har fått så mycket. Det ser man, och det
trycker Riksdagens revisorer på. Män får ofta dyra
arbetsmarknadsutbildningar inom industrin och kvin-
nor bara billiga som skall ge arbete inom vården. Det
här konserverar könsrollerna. Kvinnorna har fått 80 %
av de billiga utbildningarna, medan männen har fått
90 % av de dyra utbildningarna.
Vi har skrivit i ett särskilt yttrande att nivån på
utbildningsbidraget bör återställas till vad det var
innan den 1 juli 1997, när det sänktes till 103 kr per
dag.
Regeringen vill införa ett individuellt anställ-
ningsstöd. Man slår ihop rekryteringsstöd, bered-
skapsarbete och vikariatstöd. Det finns alltså i dagens
läge väldigt många åtgärdsformer.
När det gäller beredskapsarbete finns det i Halland
något som kallas för Hallandsmodellen. Det finns en
socialdemokratisk motion där man skriver att Hal-
landsmodellen, med upprustning av värdefulla äldre
byggnader, kommer att lida av att beredskapsarbetet
försvinner.
Vi i Miljöpartiet vill införa ett friår, som både
Finland och Danmark har. Vi föreslår detta och säger
att den som har arbetat länge på arbetsmarknaden
skall kunna ta ledigt ett år med 85 % av sin a-kassa
och att en arbetslös skall få arbete i stället men då till
avtalsenlig lön.
Trelleborgs kommun har efter motioner från Mil-
jöpartiet infört friår, och det har där slagit mycket väl
ut. 100 anställda har erbjudits friår. Nu står 30 kom-
muner i Sverige i kö för att få göra likadant, men
enligt arbetsmarknadsminister Margareta Winberg
säger reglerna nej till det här. Man vill använda friåret
och utnyttja otraditionella metoder, men det får man
inte, eftersom detta måste användas som en åtgärd.
Trelleborg har, som vi har förordat, tagit in arbets-
lösa med avtalsenlig lön på riktiga praktikplatser.
Dessa personer kan då uppge sig ha arbetat ett år.
Reglerna säger nej till detta, men jag hoppas att ar-
betsmarknadsministern kan ändra på dessa regler, så
att de 30 kommunerna i Sverige kan få som de önskar.
Vi har vidare vid betänkande fogat en reservation
om yrkesdansare, som Ewa Larsson senare kommer
att beröra. Jag har själv varit dansare och känner
naturligtvis väldigt mycket för gruppen yrkesdansare,
som är mycket liten. Yrkesdansare kan inte arbeta
längre än tills de är 35 år. Därefter behöver de byta
yrke. Det är en mycket speciell grupp, som naturligt-
vis behöver få särskild hjälp för att kunna byta yrke.
Vi föreslår dessutom vad gäller handikappade
bl.a. att Samhall skall få 100 miljoner kronor varje år
fram till sekelskiftet. I och med att regeringen har
dragit ned på Samhall riskerar man att det blir upp-
sägningar av arbetshandikappade. Samhall befarar nu
uppsägning av 600 arbetshandikappade. Av de funk-
tionshindrade har bara 45 % sysselsättning. Det skulle
behövas 270 000 nya jobb för att hela denna grupp
skall kunna få sysselsättning. Vi tycker att det är vik-
tigt att Samhall får mera pengar, och vi anvisar också
200 miljoner kronor till lönebidrag för att arbetshan-
dikappade inte skall bli utan arbete.
Vad gäller kvinnors arbetsmarknad vill vi satsa på
riktade jobb till kvinnor på den offentliga sektorn.
Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegrege-
rad. Det behövs attitydförändringar och en annan
lönepolitik. Kvinnor har i allmänhet längre utbildning
men ofta lägre lön än män. Bl.a. många kontorsan-
ställda har på senare år mist sina jobb. Under åren
1990-1993 försvann 20 % av de kontorsanställdas
arbeten, och det beror naturligtvis på införandet av
IT-teknik.
Detta betyder att mellan 80 000 och 90 000 perso-
ner har förlorat sina jobb. Det är lika många som de
som mist sina arbeten i byggbranschen, men kanske
därför att det gäller kvinnor uppmärksammas det inte
lika mycket. När kvinnor på kontor eller över huvud
taget inom offentlig sektor får avgå blir det oftast inga
massuppsägningar. På kontor får kanske en, två eller
tre i taget avgå. Det sker i det tysta, utan varsel, och
utan att det behöver anmälas till arbetsförmedlingen.
Följden blir den att man på kontorsyrkena inte satsar
sådana miljardbelopp som har satsats på byggbran-
schen.
Förra året anslog riksdagen 2,1 miljarder till ROT-
projekt för att få ned den höga arbetslösheten inom
byggsektorn, och det är självklart bra. Man behöver
dock satsa lika mycket inom kontorsbranschen på
kompetenshöjning och för att de drabbade kvinnorna
skall kunna byta till ett annat yrke, t.ex. inom eget
företagande, inom teknikområdet eller i hantverks-
eller trädgårdsnäring.
I och med att vårt samhälle är så könssegregerat
finns det ett behov av att bättre tillvarata kvinnors
kompetens. Det förekommer osakliga löneskillnader,
och för att komma till rätta med detta måste kvinnors
arbete uppvärderas. En mycket oroande tendens är att
fler kvinnor riskerar att få en försvagad anknytning till
arbetsmarknaden genom att hänvisas till tillfälliga
jobb, timanställningar och springvikariat.
Enligt en gjord undersökning upplevs arbetslöshet
som lika betungande av båda könen. Den har natur-
ligtvis störst inverkan på ensamstående kvinnor med
barn. Det är också en väldigt stor risk för bestående
arbetslöshet bland ensamstående kvinnor. Man ser att
de fastnar i deltidsarbete och tidsbegränsade anställ-
ningar. Det är alltså viktigt att satsa också på kvinnor.
Herr talman! Jag yrkar för tids vinnande bifall en-
dast till reservation 15 vad avser mom. 1 och
mom. 30, men jag står naturligtvis bakom alla Miljö-
partiets reservationer i betänkandet.