Herr talman! Jag tror att Johnny Ahlqvist överdri-
ver sitt fotarbete, för han vet mycket väl att när det
gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning har folk-
partiet hört till den breda mittfåra i denna riksdag som
har sett till att det har förts en anständig arbetsmark-
nadspolitik.
När Johnny Ahlqvist blir så konstitutionell att han
t.o.m. bekymrar sig om hur nästa regering skall se ut,
tycker jag också att han litet grand gör ett snedskutt.
De tuffa neddragningarna när det gäller t.ex. sjuk-
försäkring har inte Folkpartiet accepterat. I valrörel-
sen antydde för övrigt Socialdemokraterna att man
skulle höja a-kassan. Sedan tog man, kalla det gärna
högerkrafterna, i denna kammare till hjälp för att
pressa ned den. Den nedsättningen av a-kassan till
75 %, som vi har levt med under lång tid, ställde
aldrig Folkpartiet upp på.
Sedan handlar det inte bara om att det blir svagare
arbetsmarknadspolitik genom ett neddraget anslag.
Den stora neddragningen gör vi ju på företagsstödet.
Vi vill växla om och omvandla det till lägre arbetsgi-
varavgifter. Med det får vi lägre arbetskraftskostna-
der. Då skulle vi också komma i harmoni med den
uppfattning som regeringen har, åtminstone när den
förhandlar ute i Europa. Då skulle vi nämligen kunna
gynna en och annan sektor som behöver växa, t.ex.
tjänstesektorn. Där finns det stora brister.
Sedan är vi från Folkpartiets sida beredda att ställa
upp på de insatser som behövs för de svaga på ar-
betsmarknaden. I de delarna är vi inte beredda att
pruta.