Herr talman! Jag visste inte att mitt sakliga an-
grepp skulle injaga en sådan förstenande skräck i Dan
Ericsson att han glömde mitt namn. Men det går bra
ändå.
Jag är tacksam över att förslaget om regeringskris
inte läggs fram i kammaren. Men jag vill tala om det
som vi nu debatterar. Jag går inte vilse, utan för en
gångs skull satte jag mig och på allvar läste de bor-
gerliga oppositionspartiernas reservationer. Jag menar
att de inte är seriösa. Jag har respekt för att man stra-
tegiskt vill ha en oerhört stor skattesänkning och att
man vill ha en avreglering. Vi har två ideologiska
system mot varandra. Vi tror att ni har helt fel. Ni står
för en orättvis politik. Vi har respekt för att man kan
ha olika strategier. Vi har ingen större respekt för att
man trollar och luras med budgetsiffror. Då blir ju
den verksamhet som vi bedriver i utskottet nästan
meningslös.
Ni skriver att den egenavgift i sjukförsäkringen
som man plockar ned för löntagarna utgör 9,5 miljar-
der kronor. Men eftersom det egentligen inte är en
sjukvårdsavgift som man får något för är det en skatt
som försvinner - 2,5 miljarder kronor. Ni hävdar att
dessa förslag skulle innebära en besparing på 2,5
miljarder kronor och främja tillväxtpolitik och företa-
garpolitik.
Hur kan det göra det nästa år? Det är humbug -
tyvärr.
Jag vill säga något om konfrontation. Om man tar
upp konfliktreglerna, om man tar upp a-kassan, om
man tar upp arbetsrätten och om man tar upp kollekti-
vavtalens ställning då har man väl nästan lyckats göra
ett serveess, om man med det menar att det inte finns
någon möjlighet att besvara serven på ett rimligt sätt
under fredliga förhållanden, förhållanden som kan
gynna tillväxt, sysselsättning och trygghet. Det är
konfrontationspolitik, och jag beklagar att det kristligt
sinnade parti som Dan Ericsson tillhör har anslutit sig
till de dunkla krafter som här brukar representeras av
Per Unckel men som i dag representeras av Kent
Olsson.