Fru talman! Även om Hans Andersson inte gillar
det skall jag börja med att konstatera att vi i vissa
delar faktiskt är eniga. Vi är eniga om kritiken av
arbetsmarknadspolitiken, att den inte fungerar. Vi är
eniga när vi konstaterar att det finns färre sysselsatta
än tidigare och att vi har mindre arbetskraft. Det kan
vara ett bra konstaterande till att börja med.
I övrigt upplever jag att vi inte är speciellt eniga.
Om jag hörde rätt sade Hans Andersson att han inte
anser att det är regeringens fel att arbetslösheten ökar.
Följaktligen är det inte Vänsterpartiets fel heller. Man
kan faktiskt säga som så att hade Hans Andersson fått
råda, med den ekonomiska politik som han föresprå-
kar och de skatteökningar som han förespråkar, hade
vi säkert haft en än mer ökad arbetslöshet.
Låt mig göra ett par andra kommentarer till Hans
Anderssons anförande.
Att begränsa övertiden är Vänsterns gamla kända
krav. Vad skulle detta innebära? Ta ett ställe som
Saab, som skriker efter arbetskraft, som inte kan få
fram arbetskraft med tillräcklig kompetens. Ett be-
gränsat övertidsuttag där skulle innebära att det blev
än svårare att få fram bilar. Det kanske skulle innebä-
ra att möjligheterna för Saab att producera mer blev
sämre. Är det den typen av politik som Hans Anders-
son förespråkar blir jag ganska rädd. Det ökar faktiskt
arbetslösheten ytterligare.
Menar Hans Andersson att de nya jobben i fort-
sättningen enbart skall komma inom den offentliga
sektorn? Då är han nog ganska ensam i den här kam-
maren om att tro att det är där som ökningen kommer.
Jag tror att vi allesammans är övertygade om att ök-
ningen kommer inom den privata sektorn.