Herr talman! Jag tycker att vi skall ha överseende
med att vår värderade ordförande har en hyllning till
den sittande regeringen. Det är väl naturligt inför ett
valår. För att återge vad en hedervärd partikamrat till
Johnny Ahlqvist från hans egen valkrets sade, så har
vi ju våra roller.
Jag tycker att utskottsordföranden gör misstaget
att han blandar ihop olika tidsperspektiv som gör att
det inte går att göra en rättvisande jämförelse. Han
jämför den förra mandatperioden, då det var en ut-
präglad lågkonjunktur - den svåraste under efter-
krigstiden - med nuvarande situation med god kon-
junktur. Det gör att jämförelsen inte blir rättvisande
när det gäller BNP-tillväxt och vad det nu kan vara.
När det gäller Johnny Ahlqvists tal om sparprogram
och annat är det också där en väsensskillnad. Denna
regering har haft ett gott stöd för ett aktivt sparande,
medan den förra regeringen inte fick någon hjälp från
den dåvarande oppositionen när det gällde att spara.
Då var det ständiga överbud. Ta exemplet med budet
om infrastrukturen, som nuvarande regering har
tvingats att halvera därför att det var så långt ifrån
verkligheten.
Av de många synpunkter som Johnny Ahlqvist
framförde vill jag bara ta upp detta med föraktet för
de svaga på arbetsmarknaden. Här blandar Johnny
Ahlqvist tydligen ihop olika partiriktningar, eftersom
bannbullan drabbade folkpartiet så hårt. Först och
främst förordar vi den aktiva arbetsmarknadspoliti-
ken. Det gjorde vi i regeringsställning, och det gör vi
nu. Vi vill lägga mer pengar på t.ex. de arbetshandi-
kappade än vad regeringen gör.
Kunskapslyftet, visst är det bra, och det måste gö-
ras jätteinsatser för att kunna komma längre. Men jag
har varnat både arbetsmarknadsministern och utbild-
ningsministern för att dra för stora växlar på det,
därför att den stora volymen på kunskaplyftet garante-
rar inte jobb efter utbildningen.