Herr talman! Jag vill ställa några frågor. Kristde-
mokraterna har anslutit sig till den gemensamma
borgerliga reservationen som handlar om avreglering
av arbetsmarknaden. Den handlar om lönebildning, att
man skall förändra de institutionella ramarna så att
man får balans när det gäller konflikter, som man
säger. Man skall genomföra den gamla typen av a-
kassa, men med mycket höga egenavgifter. Kristde-
mokraterna ligger högst i fråga om detta med 30 %.
Man vill avreglera arbetsrätten, och man angriper
kollektivavtalen. Man vill inte att de längre skall vara
en förutsättning för en serie regleringar på arbets-
marknaden.
Detta innebär, såvitt jag förstår, att man riktigt vill
ha den konfrontation mot fackföreningsrörelsen på i
stort sett varje punkt där konfrontation har rått på 90-
talet. Jag skulle vilja ha en kommentar till det.
När det gäller budgetpolitiken, som ju intresserar
mig oerhört mycket i dag, är jag förvånad över hur
Kristdemokraterna räknar. 15 miljarder kronor för-
svinner från utgiftsområde 13 redan nästa år. Av des-
sa 15 miljarder kronor motsvarar 9,5 miljarder kronor
kostnader för sjukvårdsavgifter med 2 %. Jag håller
med om att det inte är någon sjukvårdsavgift. Vi får
ingen sjukvård för detta. Men Margareta Winberg
använder detta som en skatt. Hur ersätter man budge-
ten när dessa 9,5 miljarder kronor försvinner från
skatten?
Dynamiska effekter av den eminenta politiken som
Dan Ericsson i stort sett står bakom ger 2,5 miljarder
kronor på detta konto och ger 2,2 miljarder kronor på
det arbetsmarknadspolitiska utgiftsområdet 14. Det
blir sammanlagt 4,7 miljarder kronor. Ändå har Dan
Ericsson pengar till Samhall och lönebidrag samt litet
grand till utbildningsbidrag, i och för sig inte mycket,
eftersom det bara handlar om att man skall kunna få
låna. Men hur går denna ekvation ihop? Jag lägger
fram förslag som innebär 5 miljarder kronor mer än
regeringen för att uppnå balans. Dan Ericsson tar bort
5 miljarder kronor och plockar dessutom bort 9,5
miljarder kronor från statsbudgeten. Jag gratulerar till
reprisen på det budgetarbete som vi kunde se under
första hälften av 90-talet.