Fru talman! Det kändes nästan som att vara tillba-
ka i miljödebatterna på 70-talet. Herregud, tänk att
det där pratet finns kvar! Det är beklämmande.
Naturligtvis har Miljöpartiet en bas. Vi är en grön,
internationell rörelse med kontakter i många länder.
Vi har också miljöministrar i många länder, vilket
Göte Jonsson kanske inte känner till. Göte Jonsson är
tydligen kvar på 70-talet.
Före EU-inträdet hade Sverige i alla fall ett försök
till en radikal kemikaliepolitik. Det fanns olika listor,
t.ex. solnedgångsprojektet. Där listades ett antal ke-
mikalier för vilka det fanns en bortre gräns för när de
skulle fasas ut. Det satte i gång en teknikutveckling.
Man visste från industrins sida att dessa kemikalier
hade en begränsad livslängd. Efter EU-inträdet har
detta försvunnit. Tror Göte Jonsson att det är en
slump?
Faktum är att det inte går att föra en självständig
kemikaliepolitik inom EU, eftersom den fria rörlig-
heten är viktigast. Om en vara som är tillverkad i
något EU-land innehåller en kemikalie, skall varan få
säljas i hela EU. Det innebär att miljöarbetet blir
oerhört svårt. Göte Jonsson känner väl också till att
Sverige har ett antal undantag med en tidsbegräns-
ning, innan vi också måste acceptera sådana kemika-
lier som redan hade fasats ut. Vi skall inte sticka
under stol med att EU har ett underskott när det gäller
miljöpolitiken.
Från Miljöpartiets sida vill vi göra allt för att
miljöpolitiken skall bli bättre, både i EU och i alla
andra internationella sammanhang. Men vi anser att
det måste finnas ett land som vågar gå före och visa
att det går att klara sig utan många kemikalier som vi
i dag använder fast de kanske inte behövs. Det kan
vara giftiga kemikalier som bioackumuleras, dvs. blir
kvar i det levande. De bildar ibland andra, ännu gifti-
gare kemikalier.
Det är dags att fundera på hur vi avgiftar samhäl-
let. Jag har aldrig hört moderaterna ge ett svar på hur
vi skall göra.