Fru talman! Alf Eriksson har rätt. De två stora
problemen är kommunikationer och energisidan. Vi
har inte lämnat kommunikationssidan. Det är väl
allmänt känt, Alf Eriksson, att vi har anslagit betyd-
ligt mer pengar till forskning. Vi pekar bl.a. på tek-
nikforskningen. Vi menar att man skall få ned utsläp-
pen från trafik och kommunikationer genom forsk-
ningsinsatser. Det är genom att forska på teknik som
innebär mindre energiinsatser och alternativa bräns-
len som vi skall nå målen, inte genom att bara höja
bensinskatterna.
Sedan gällde det frågan om vem som har beslutat.
Sverige har ju sin röst i EU oaktat vad man sätter för
etikett på det beslut som har fattats. Sveriges ges
möjlighet till en ökning. Den beräkning som EU har
gjort och den fördelningsmodell som EU har använt
ligger också till grund för den sänkningsmodell som
FN:s miljökonferens sedan har ställt sig bakom. Det
innebär att EU skall sänka utsläppen med 8 %. I det
sammanhanget har Sveriges regering ställt sig bakom
en modell där Sverige får höja koldioxidutsläppen.
Givetvis måste det finnas några motiv bakom detta.
Det är där trovärdighetsproblemet ligger. Det går
inte att säga att eftersom Sverige har varit så duktigt
får vi höja. Tänk efter: Om alla duktiga länder skulle
få höja skulle vi plötsligt stå och stampa på samma
ställe. Det är inte meningen när det gäller att komma
till rätta med koldioxidproblemen.