Fru talman! Det här gav inte speciellt mycket kött
på benen. Ämnen som ingår i kemikalier talas det om.
Betyder det att alla kvicksilverföreningar är förbjud-
na? Om det är grundämnen som man tittar på är det
naturligtvis möjligt. Man kan väl säga att alla ämnen
som innehåller kvicksilver, bly, kadmium osv. skall
förbjudas; då går det. Men när det gäller organiska
kemikalier går det inte. Där har vi kol, väte, syre,
kväve och ibland vissa halogener. De har en förfärlig
massa olika egenskaper. För att veta om de här kemi-
kalierna är bioackumulerande, om de påverkar arvs-
massan om de är hormonstörande osv. måste ju någon
undersöka detta - man måste ta reda på detta.
I många fall kan det nog sägas att det finns grup-
per där man kan misstänka liknande egenskaper som
hos andra kända kemikalier med vissa egenskaper.
Men det kommer ju ständigt nytt. Därför går det inte,
fungerar det inte, att ha ett allmänt luddigt förhåll-
ningssätt. Man måste ju ändå tränga ned till varje
enskild kemikalie. Någon måste kontrollera om en
viss kemikalie ingår i någon av de här grupperna eller
inte. Vem skall göra det, Alf Eriksson?
Kemikalieinspektionen måste kunna veta om en
viss kemikalie ingår i någon av de grupper som skall
fasas ut. Hur skall det gå till? Man måste vara konkret
för att komma någon vart i kemikaliepolitiken. Därför
måste man kanske vara så pass konkret att man också
säger att vissa ämnen inte ingår i ett kretsloppssam-
hälle och att de därför måste förbjudas. Kanske finns
risken att de fina orden, de tjusiga anslagen, inte blir
mer än luftslott, just därför att man inser att ingen
kommer att kontrollera om ämnena är bioackumule-
rande och påverkar arvsmassan, om de är canceroge-
na eller om de är hormonstörande. Det är dags att ta
nästa steg i kemikaliepolitiken och börja fasa ut de
ämnen som vi redan i dag vet har de här egenskaper-
na. Det menar vi i Miljöpartiet är utmaningen när det
gäller kemikaliepolitiken!