Fru talman! Först vill jag ge miljöministern ett er-
kännande. Jag tycker att nu går talet från Miljöde-
partementet i takt med den faktiska politiken. Tidiga-
re var det ofta så att man utifrån verbala ambitioner
låg på en betydligt högre ambitionsnivå än vad den
faktiska politiken redovisade i olika sammanhang.
Jag tror att den nye miljöministerns taktik, att tal och
praktik sammanfaller, ökar trovärdigheten för rege-
ringens miljöpolitik. Jag vill ge detta erkännande.
Jag tycker också att det är bra att miljöministern
har lyssnat till hela debatten. Det är inte i alla sam-
manhang som vi upplever detta.
Sedan vill jag ställa några frågor.
Den första gäller resursförstärkningarna, som jag
tycker är bra, när det gäller t.ex. biotopskydd, när det
gäller att klara skogsinköp och liknande. Vore det
inte bättre, miljöminister, om man lade pengarna i en
pott i stället för att ha dem uppdelade mellan å ena
sidan naturreservat och den formen av satsningar och
å andra sidan biotopskydd? Det kan ju mycket väl
inträffa att vi utifrån faktiska situationer behöver
satsa mer på biotopskydd ett år än på naturreservat
och den formen av bevarandeintressen. Nu ligger det
budgetmässiga spärrar mellan kontona. Jag tror att
större effekt skulle uppnås om man hade ett konto för
biotopskydd, inköp av skog, naturreservat och den
formen av bevarandeinsatser.
Den andra frågan ställde jag i mitt anförande. Den
gäller synen på naturvårdspolitiken. I och för sig skall
man inte dra för långtgående slutsatser av en rapport
om en tankekedja, eller tankesmedja heter det visst,
utifrån ett samtal om naturvårdspolitiken. Men kon-
tentan av detta skulle bli en eventuell radikal föränd-
ring av naturvårdspolitiken. Då är det viktigt att gå i
takt när det gäller vad ministern diskuterar och vad vi
diskuterar i kommittén som behandlar samma frågor.
Ett litet besked på den punkten, tack.