Fru talman! Vi har i dag att diskutera politiska
frågor som har med vår överlevnad att göra. Natur-
och miljöfrågorna är inte vilka frågor som helst. Det
handlar om vår överlevnad. Den biologiska mångfal-
den är en förutsättning för människans överlevnad.
Att bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden,
biologisk mångfald är därför ett viktigt mål för en
liberal miljö- och naturresurspolitik.
Hoten mot miljön har bytt karaktär. Från att
främst ha varit en fråga om synliga och omedelbara
fabriksutsläpp med nationella eller högst regionala
skador har miljöproblemen blivit globala och diffusa.
Fortfarande är föroreningar stora hot mot miljön. De
största miljöproblemen som klimatförändringar och
uttunningen av stratosfärens ozonskikt är till stor del
globala och beror på våra levnadsmönster.
Vi matas dagligen med information om lokala
miljökatastrofer i världen samtidigt som nya rapporter
publiceras om tilltagande globala problem som kli-
matförändringar. Vi socialliberaler har i grunden en
optimistisk syn på framtiden och en tilltro till varje
generations förmåga att finna lösningar på sin tids
problem och att känna ett ansvar för kommande
släkten. Men när miljöns intresse står i konflikt med
miljöfarlig verksamhet skall naturlagarna ges företrä-
de. En försiktighetsprincip skall prägla all mänsklig
relation till naturen. För att komma vidare i detta
viktiga arbete är Agenda 21-arbetet mycket centralt.
Visst, det har sagts från talarstolen för en stund
sedan att det är nödvändigt med mer kunskap. Vi
behöver ständigt mer kunskap. Vi har redan mycket
kunskap att använda oss av. Men när det gäller det
lokala Agenda 21-arbetet finns det enligt min mening
oroande tecken. Det finns tecken på att det här har
avstannat. Här behövs politiska initiativ. I många fall
bedrivs det här arbetet på ett sätt som inte var tänkt.
Agenda 21 bygger ju på tanken att involvera, att få
med de många människorna i arbetet för att förbättra
miljön och förhindra att vi fortsätter förstöra.
På vissa håll i landet skickas för närvarande fel
signaler ut, menar vi folkpartister. Det gäller exem-
pelvis i fråga om källsortering. Där säger man: Nu har
vi stött på problem. Nu måste vi göra halt, vi måste ta
time out. Och vad är det vi gör då? Jo, vi skickar ut
signaler om att vi kanske inte tror på det vi håller på
med. Den riktning som vi har angivit är vi kanske på
väg att korrigera. Det här tror jag är misstag som vi
nu omedelbart måste undvika att fortsätta göra. Vi
måste vara tydliga om vad vi vill. När vi stöter på
problem med källsortering och i andra sammanhang
skall de självklart lösas. Men att ge de här signalerna
kan få konsekvenser, skador, som det tar många år att
reparera.
I arbetet med miljökvalitetsmålen är det mycket
angeläget att vi betonar arbetet med bevarande av
biologisk mångfald bl.a. genom att, som vi har före-
slagit, införa ett övergripande miljökvalitetsmål för
arbetet med biologisk mångfald. Det finns en total
enighet i vårt utskott om att både de övergripande
målen och delmålen skall vara mätbara. Det är vik-
tigt. I arbetet med mål inom miljöpolitiken i den sär-
skilda delegationen har vi oerhört viktiga uppgifter
framför oss. I det sammanhanget vill jag också ta upp
miljökvalitetsnormerna. Utöver att målen är tydliga är
det också viktigt att miljökvalitetsnormerna blir bin-
dande. Det har vi också föreslagit. Så är ju inte fallet i
dag.
I fråga om avveckling av kärnkraften och infas-
ning av inhemsk och förnybar energi finns politiska
beslut sedan tidigare. De besluten tycker inte jag att
vi märker av i arbetet. Det sker alltför lite när det
gäller att leva upp till dessa beslut. Jag tänker då på
vindkraften, och jag tänker på den formulering som
finns i vårpropositionen som är oerhört oroande och
som andra här nyss har uttryckt oro för, nämligen att
vi skulle införa skatt på biobränslen.
Det är ju också oroande att vi får ett förslag från
regeringen bakom vilket både Miljöpartiet och Väns-
terpartiet säger sig stå och i talarstolen här får vi klart
för oss att detta inte är fallet. Vänsterpartiet stöder
inte den inriktning som man redovisar i vårproposi-
tionen. Vad betyder det här? Finns det andra delar i
miljöpolitiken som ni fortfarande inte har klarat ut?
I en särskild motion tar vi upp ett klimatpolitiskt
handlingsprogram. Vi säger att Sverige bör vara en
föregångare med höga ambitioner. Vi bör sträva efter
att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser. Vi
säger att krafttag måste tas genom att t.ex. en lång-
siktig åtgärdsplan upprättas för minskad klimatpåver-
kan. Det är en annan överlevnadsfråga.
Eller ta utsläppen till sjöar och vattendrag! I alla
miljösammanhang och jordbrukssammanhang debat-
terar vi kalkningsfrågan. Här tror jag att det är oerhört
viktigt att vi uppmärksammar de signaler som finns
från en del experter i dag om att kalkning inte i alla
sammanhang är lösningen. Det finns, i första hand när
det gäller skogsmarken, tydliga bevis på att vissa
organismer tar skada av, och dödas av, kalk. Det finns
organismer som är surhetsanpassade och alltså inte
mår bra av en omfattande kalkning. Det innebär att vi
på ett bättre sätt än för närvarande bör ta de här hän-
synen. Vi kan inte upphöra med kalkningen eftersom
skogsmark är försurad och sjöar är försurade. Men
hänsyn till dessa arter måste tas på ett bättre sätt än
för närvarande.
Älvarna är ständigt utsatta för hot. Vi har i motion
pekat på det här och sagt att vi vill se ett starkare
skydd av våra älvar. Epoken av älvutbyggnad måste
vara över, och vi kommer att arbeta för att man inför
mål som skyddar de älvar som i dag inte är utbyggda
för framtiden.
När det gäller vattendragen har vi fortfarande ett
stort hot mot Östersjön. De skador som vi orsakar
Östersjön kan vi inte åtgärda enkelt med någon kalk-
ning som vi tror oss kunna göra med vissa insjöar. Vi
måste nu ta krafttag för att eliminera orsakerna till
föroreningarna. Det gäller såväl sjöar och vattendrag
som Östersjön. Vi måste upprätta en långsiktig plan
för minskning av utsläppen och för bevarande av den
biologiska mångfalden.
När det gäller biotopskyddet tas det i vårproposi-
tionen upp en viss ökning av anslaget. Det här är,
tycker jag, glädjande. Men det är tyvärr otillräckligt.
Vi måste finna vägar att satsa ännu hårdare på biotop-
skyddet. Här anslås 40 nya miljoner. För att på ett
tillfredsställande sätt klara biotopskyddet krävs 150
nya miljoner årligen under tio år framåt.
Ett annat problem, fru talman, som jag vill peka
på, är samhällsbullret. Det uppmärksammas nu inom
EU. Det är viktigt att vi från svensk sida följer och
stöder det här arbetet. Men takten i arbetet måste öka.
Vi tycker att Naturvårdsverket bör få ett tydligt, lång-
siktigt uppdrag att arbeta målinriktat med bullerfrå-
gan. Då är det inte i de här sammanhangen bara fråga
om att skapa fler tysta miljöer. Det är också fråga om
att bevara hittills tysta miljöer.
Vi har i en särskild motion tagit upp frågan om
mjukgörare i PVC. Sverige och Kemikalieinspektio-
nen har inom EU fått uppdraget att utreda den mest
använda ftalaten, DEHP som den benämns. Det finns
en risk att förslaget om en frivillig avveckling, försla-
get är ju en frivillig avveckling, leder till att mindre
undersökta mjukgörare kommer att väljas.
Kravet på en frivillig avveckling av DEHP tycker
vi bör utgå. Vi bör genomföra de åtgärder som EU
beslutar om efter en avslutad riskutvärdering.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag
står bakom samtliga Folkpartiets reservationer, men
jag nöjer mig här med att yrka bifall till reservatio-
nerna 25 och 30.