Fru talman! Det skall bli.
Att lägga allt i en pott ser jag som en lite praktisk
fråga. Det ligger en del i resonemanget att ibland kan
en fråga var viktig och ibland en annan och att man
då kan behöva lite flexibilitet. Men det är inte säkert
att det är så lätt att genomföra. Det var egentligen den
konstruktionen man valde genom att sammanföra
kalkningspengar och skogsinköpspengar. Det löste ju
liksom inte problemet, för den flexibilitet som kon-
struktionen gav uttryck för var aldrig möjlig att ut-
nyttja. Det fanns starka krav på att kalkningen skulle
fortsätta på en hög nivå. Det fanns, som jag sade,
ingen flexiblitet i anslagen. Men det är en tanke som
man kan pröva och fundera på. Jag ser det i och för
sig inte som en stor fråga utan mer som en praktisk
fråga.
När det gäller naturvårdspolitiken är det bra att
jag får tillfälle att tala om vad jag egentligen tycker.
Det händer ju inte så ofta att jag får den möjligheten,
t.ex. när jag påstås anse att alla miljöproblem är lösta.
I det här fallet är det klart att vi inte skall göra re-
trätt i något avseende när det gäller biotopskydd och
andra viktiga landvinningar inom miljöpolitiken och
naturskyddspolitiken. Nu har vi arbetat på ett visst
sätt ganska länge. Vi har nått goda resultat. Vi har
också lyckats öka resurserna till naturvårdspolitiken.
För mig som ny miljöminister, dessutom starkt
naturintresserad, är det naturligt att fundera på hur vi
nu kan vrida om miljöpolitiken och hur vi kan använ-
da de nya resurserna, inte för att göra reträtt från det
gamla utan för att hitta de nya infallsvinklarna och
möjligheterna.
Jag ser med stor förväntan fram emot den tankes-
medja som vi skall ha om detta. Ett stort antal perso-
ner med med olika erfarenheter av naturvårds- och
miljöpolitik kommer att kunna spekulera helt förut-
sättningslöst om dessa viktiga och intressanta frågor.