Fru talman! Detta tenderar som vanligt att bli en
liten budgetdebatt. Jag kommer att ta upp en del så-
dana frågor så småningom. Men låt mig först yrka
bifall till reservationerna 1 och 28. Naturligtvis står
Miljöpartiet bakom de andra reservationerna vi har
fogat till betänkandet, men för tids vinnande får det
räcka med dessa två.
När miljöpropositionen - den här stora luntan -
kom för ett år sedan fanns det stora förhoppningar.
Nu äntligen skulle regeringen visa hur man skulle nå
det långsiktigt ekologiskt hållbara samhället som man
har talat om. Nu skulle vi få se hur vägen dit såg ut.
Vi som hade de förhoppningarna insåg tyvärr
ganska snabbt att de grusades rejält. Här fanns inte
mycket. De 15 miljömål som man slog fast kan t.o.m.
ett parti som Moderaterna ställa upp på. Det säger
faktiskt en hel del. Det säger att så förfärligt förplikti-
gande var det inte. Det är precis som Naturskyddsfö-
reningen säger: Vi skall inte inbilla oss att alla vill åt
samma håll när det gäller miljöpolitiken. Så är det
inte. Det finns olika uppfattningar, och det finns olika
ambitioner.
Samtidigt är de 15 miljömål som regeringen lade
fast enormt ambitiösa om de skall uppnås, som man
säger, inom en generation. Skall man t.ex. ha en luft
som är så ren att människors hälsa samt djur-, växt-
och kulturvärden inte skadas, och uppnå det inom en
generation, får man vara snabb. Man får se till att ha
bra delmål som tar oss dit. Skall man ha myllrande
våtmarker som bevaras för framtiden, en skog som
inte drabbats av några miljöproblem, en naturlig för-
surning som bara är det som finns i naturen inom en
generation - då krävs det kraftåtgärder.
Miljöpartiet kommer att göra allt för att regering-
en skall klara av det här på 25 år. I det här tidspers-
pektivet kan man säga att 25 år är ett enormt kort
perspektiv. Men vi kommer att göra allt vi kan för att
hjälpa regeringen att nå detta mål. Naturligtvis är det
vi gör inom den närmaste tiden avgörande för männi-
skans överlevnad på jorden. Vi befinner oss i en situ-
ation där inte bara vi, utan naturen som helhet faktiskt
håller på att ta mycket stryk av miljöproblemen. För-
surning, klimatförändring, kemikalisering, osv. är
problem som än så länge inte på något sätt är lösta.
Den tanke regeringen hade när man lade fram den
här propositionen var att utöver de 15 miljömålen -
rätt flummiga faktiskt - skulle man klara resten själv.
De delmål som behövs för att visa hur man tar sig
mot målen skulle regeringen möjligtvis redovisa i en
skrivelse till riksdagen en gång per mandatperiod.
Det är ganska fascinerande. Det är som att säga att
vi skapar budgetramar och att regeringen sedan skall
höra av sig en gång per mandatperiod och tala om hur
man klarar det här med budgeten - eller socialpoliti-
ken eller arbetsmarknadspolitiken. Låt oss sätta stora
mål, och sedan kommer det vart fjärde år en liten
redovisning! Det skulle ingen acceptera, och natur-
ligtvis kan man inte acceptera det på miljöområdet
heller.
Därför är jag mycket glad att utskottet har slagit
fast att regeringen skall återkomma till riksdagen med
mer preciserade mål. Utan tydliga kvantifierade tids-
bestämda delmål förfuskas våra miljöambitioner. Det
finns en stor risk för att de 15 stora miljökvalitets-
målen inte blir något annat än en hägring i fjärran och
att vi, som tyvärr sker nu, hela tiden måste revidera.
Det är det som har skett. Vi har reviderat och revide-
rat miljömål, allteftersom vi inte har klarat av att
uppnå dem. Det här tycker Miljöpartiet är fullkomligt
oacceptabelt. Vi måste börja föra en politik som gör
att vi når miljömålen.
Vilka medel har då riksdag och regering för att
klara det här? Det är framför allt två: lagstiftning och
budget, att stifta lagar som reglerar vad som får göras,
att anslå medel där så behövs. I Miljöpartiet är vi
mycket glada för att vi aktivt har bidragit till att vi har
fått en bra miljöbalk som trädde i kraft den 1 januari
1999. Vi hör alltmer positiva signaler utifrån om att
miljöbalken börjar fungera.
Tyvärr kommer det att dröja länge innan miljö-
domstolarna kommer att kunna använda miljöbalken
när det gäller tillstånd eftersom de som kunde läsa
innantill insåg: Låt oss söka miljötillstånden före
årsskiftet, så att det är den gamla lagstiftningen som
gäller. Det finns många industrier som kommer att
prövas även det kommande året enligt den gamla
miljölagstiftningen. Man var rädd för miljöbalken
därför att man kunde se att kraven hade skärpts.
För oss som har jobbat med balken är det ett
mycket bra betyg. Det visar att balken är ett bättre
instrument, en bättre miljölag, än vad vi har haft
tidigare.
Det andra är alltså budgeten. Ett samarbete är in-
lett mellan Miljöpartiet och regeringen. Jag delar kd:s
uppfattning att det faktiskt var en nedskärning i mil-
jöpolitiken under förra mandatperioden när Social-
demokraterna och Centern lade budgeten. Den tren-
den är bruten.
I den första budgeten som vi lade tillsammans
med Socialdemokraterna såg vi till att det kommer
pengar till skogsinköpen. Skall vi klara en biologisk
mångfald måste vi klara de miljömål som vi faktiskt
har skrivit under internationellt. Vi skrivit under på
att avsätta 10 % av varje biotop. Skogen är en viktig
biotop.
Här börjar vi nu kunna se att vi kanske kan klara
målet att avsätta 10 % av skogsmarken och skydda
den. Anslagen har alltså räknats upp rejält. De är
uppe i 500 miljoner år 2001 och skall sedan ligga
kvar där. Det är mer än vad Miljövårdsberedningen
krävde. Det är mer än vad Naturskyddsföreningen har
krävt. Men det är nödvändigt om vi skall klara målen.
I den vårproposition som nu kommer har detta
kompletterats med medel till nyckelbiotoper. Det är
intressant att höra att Folkpartiet tycker att det skall
vara ännu mer. Ni får gärna lägga budgetar som visar
att det går att få utrymme inom taket för ännu mer.
Det finns nu 40 miljoner för 1999, 50 miljoner för år
2000, 125 miljoner för 2001 och 125 miljoner för
2002. Från Skogsvårdsstyrelsen har man sagt att man
behöver någonstans mellan 80 och 130 miljoner. Vi
ligger alltså rejält "uppe". Nu finns det en möjlighet
att avsätta nyckelbiotoper.
Vi har också i flera betänkanden skrivit att det inte
får vara vattentäta skott mellan pengar till reservat
och pengar till nyckelbiotoper. Vi har också förstått
av Skogsstyrelsen och länsstyrelserna att det inte
heller är riktigt så. Många lite halvstora områden som
tidigare trillade mellan stolarna får i dag skydd. Här
har vi alltså kommit en bit på väg.
På samma sätt anslås nu pengar till miljöforsk-
ningen utanför MISTRA. Miljöpartiet har länge drivit
att det är nödvändigt om vi skall kunna fortsätta att ha
den spetskompetens som behövs. Det kommer alltså
50 miljoner för år 2000, 100 miljoner för 2001 och
lika mycket för 2002. Det är en bra nivå.
Men även sanering av miljöskadade områden är
viktigt. Tyvärr har Naturvårdsverket tappat kompe-
tens genom att pengarna försvann när s och c bestäm-
de. Vi måste nu bygga upp en kompetens igen. Man
har en tjänsteman kvar. Man hade betydligt fler tidi-
gare. Det finns nu 40 miljoner för 1999, 65 miljoner
för år 2000, 150 miljoner för 2001 och 300 miljoner
för år 2002. Det är en bra nivå, en bra ambition.
Att takten trappas upp är nödvändigt. Vi måste
hinna skapa den kompetens som behövs för att peng-
arna kan användas på ett miljöriktigt sätt. Det går inte
att bara hugga till en siffra och tro att det funkar. Man
måste se till att kompetensen finns där. Det här visar
alltså att nu finns det resurser.
Jag måste också kommentera detta med
biobränslen. Det är fascinerande hur man lyckas vän-
da en god nyhet till någonting dåligt. Vad Socialde-
mokraterna och Centern aldrig lyckades med var att
be om lov i Bryssel. Vi måste be om lov i Bryssel för
att få skattebefrielse på etanol och rapsmetylester. Det
finns något som heter mineraloljedirektivet. Jag vet
inte om ni andra inte vet om det, men vi har inte haft
någon skattebefrielse för de här bränslena. Vi har
nämligen aldrig gått till Bryssel och bett om lov för
att slippa ha skatt. Mineraloljedirektivet säger att vi
inte får ha en beskattning på alternativa bränslen som
missgynnar mineraloljor.
Nyheten i denna budget är alltså att regeringen nu
går ned till Bryssel och begär att under ett inlednings-
skede få ha skattebefrielse på den här typen av
biobränslen. Det är det som är nyheten. Det gör vi för
första gången nu. Sedan kan naturligtvis år 2004
diskuteras. Men enligt mineraloljedirektivet får detta
bara ske i ett introduktionsskede och mineraloljedi-
rektivet kräver alltså en bortre parentes. Om den
parentesen skall ligga på år 2004 eller inte kan dis-
kuteras. Dessutom finns det ingenting som säger att
vi efter 2004 skulle börja ta ut en miljöskatt som är
likadan som den vi har för bensin och diesel. Den kan
ju vara mycket låg. Det sägs inte. Det här är alltså en
positiv nyhet som, surt sa' räven, många försöker
göra till en negativ.
I det här betänkandet har Miljöpartiet ett långt
särskilt yttrande som handlar om mycket, bl.a. vill vi
stärka målen för biologisk mångfald. Man kan funde-
ra över varför vi har en miljöpolitik. Dels är det na-
turligtvis för att inte äventyra människors hälsa, dels
för att se till att vi kan bevara en natur som kan ge oss
resurser och som även kan ge rekreation. För det
krävs att vi ser till att den biologiska mångfalden kan
finnas kvar. Vi hade gärna sett ett sextonde mål som
handlar om biologisk mångfald, med delmål som vi
har redovisat i detta betänkande.
Jag delar också den uppfattning som många har
framfört att Sverige håller på att tappa tempo i miljö-
arbetet. Det är ingen slump att det har kommit i sam-
band med EU-inträdet.
För moderaterna är det viktiga att vi går i takt.
Vem som leder truppen som skall gå i takt och vart
truppen tycks gå, om den går rakt mot avgrundens
rand, tycks inte spela någon roll, bara vi går i takt.
Skall vi gå i takt med de sämsta? Spanien har t.ex.
ganska dålig miljöpolitik. Skall vi kanske vara den
som leder truppen? Skall vi se till att andra går i takt
med oss möjligen?
Problemet är att det är mycket svårt att få vara den
som leder den trupp som skall gå i takt, eftersom EU
gör det mycket svårt för ett land att gå före. Det anser
vi vara anledningen till att Sverige har tappat tempo i
miljöarbetet. EU tillåter inget land att gå före.
Vi anser att Sverige skall fortsätta att försöka med
det. Vi skall göra som Danmark. Vi skall anse att
försiktighetsprincipen skall gälla och att den miljöga-
ranti som existerar inom EU faktiskt betyder någon-
ting. Låt oss testa den! Låt dem dra oss inför EU-
domstolen om man från Bryssels sida anser att vi
driver en för radikal miljöpolitik, men se till att det
händer någonting! Stå inte bara still och var tacksam
för att vi får behålla våra undantag! Det är ingen
ambition, miljöministern. Det krävs mer än så.
Vi har hört av miljöministern att Sverige skulle
vara ett föregångsland, att jorden skulle klara sig om
alla levde på Sveriges nivå. Jag vet inte hur många
jordklot miljöministern har, jag har bara ett. Kan
miljöministern på något vis dementera detta och säga
att den här uppgiften blev missförstådd, så att vi kan
förstå att vi ändå har en miljöminister som precis som
det görs i propositionen, vilket är mycket bra, faktiskt
klargör att miljöproblemen består.
Vi har inte löst de stora miljöproblemen som för-
surning och övergödning. Klimatfrågan är inte löst.
Det har dessutom tillkommit nya miljöproblem, näm-
ligen kemikaliseringen.
Vi måste nog acceptera att konsumenterna inte
kan ta hela ansvaret. Jag bara undrar, Göte Jonsson,
vet du exakt vilka kemikalier som används för att
göra dina skor? Kan du välja i affären, så att du köper
sådana skor som har tillverkats med mindre kemikali-
er än andra?
Det finns avgöranden som faktiskt måste ske på
en annan nivå. Vi måste som politiker våga säga att
de här kemikalierna vill vi inte ha i ett kretslopps-
samhälle, de här kan vi acceptera. Det måste ske en
sådan utsortering på en politisk nivå. Vi måste tala
om för industrin att de här kemikalierna skall fasas ut
till det året.
Det som föreslås i propositionen är en frivillighet.
Men av erfarenhet vet vi att den frivilligheten innebär
att det inte händer så mycket. Det är först när vi får en
bortre parentes för kemikalier som det blir en tekni-
kutveckling. Vi kan se på t.ex. tri, där Sverige för
några år sedan satte ett slutdatum. Helt plötsligt visa-
de det sig att många som hade använt lösningsmedlen
klarade sig med vattenånga när de var tvungna, när de
visste att det fanns en dag när kemikalien skulle bort.
Jag och Miljöpartiet menar att vi även måste an-
vända lagstiftning för att komma vidare i miljöpoliti-
ken. Vi måste också använda ekonomiska styrmedel.
I Miljöpartiet är vi glada för att det i vårbudgeten slås
fast att skatteväxlingen är en princip som är viktig.
Sammanfattningsvis vill jag också säga att det inte
bara är de stora visionerna och de stora målen som är
viktiga. Även de små detaljerna är viktiga. Tar man
inte de små stegen kommer man aldrig till de stora
målen. I Miljöpartiet tar vi därför upp t.ex. outbyggda
älvsträckor, där vi menar att det finns en biologisk
mångfald som har varit mycket klämd. Där kan vi se
att de få strömmande vatten som finns kvar är refuger
för den biologiska mångfalden. Låt oss bevara dem!
Låt oss se till att de finns kvar för framtiden! Vi anser
från Miljöpartiet att vi har byggt ut de strömmande
vattnen färdigt.
Till Folkpartiet kan jag säga att det finns en reser-
vation, nr 1, som handlar just om skydd av outbyggda
älvsträckor. Där kräver vi att de som finns kvar skall
grundlagsskyddas. Det går bra att stödja den.
Men det finns även andra biotoper som är hotade.
Myrar är hotade, inte bara skogar. Havet är hotat.
Även här behövs det pengar för att skapa reservat, så
att vi kan få det skydd som krävs.
Det finns mycket att säga i miljöpolitiken. Jag
hoppas att det finns några som kommer att ställa
frågor till mig. Men jag vill också säga att vi har fler
företrädare som kommer att delta i debatten om det
här betänkandet. Per Lager kommer att prata om det
som sker i västerhavet och Barbro Johansson kommer
att mer konkret ta upp en del kemikalier.
Bifall till reservationerna 1 och 28!