Fru talman! Jag instämmer med Alf Eriksson om
att det är bra att det finns en bred samsyn här i Sveri-
ges riksdag bland samtliga partier när det gäller am-
bitionerna i miljöpolitiken och de övergripande mil-
jömålen. Att uppfattningarna sedan kanske delar sig
ju längre ned vi kommer i konkretion och detaljer är
rätt naturligt. Jag vill ändå poängtera detta och tycker
att det är bra att vi i Sverige har den här inställningen
till miljöfrågorna.
Två frågor vill jag ställa till Alf Eriksson. Den ena
handlar om växthusgaserna. Alf Eriksson talade om
nya åtaganden osv. Problemet är att de nya åtaganden
- om vi nu skall tala om just åtaganden - som Sverige
har tagit är att man faktiskt har utverkat en möjlighet
att öka utsläppen i Sverige under de närmaste åren. På
den punkten skulle jag vilja ha ett tydligt besked från
Alf Eriksson. Innebär det som han sade i sitt anföran-
de om nya åtaganden att vi definitivt avskriver denna
möjlighet till ökade utsläpp och att beskedet tvärtom
mycket tydligt är att vi inte skall öka utsläppen utan
att vi, om det är möjligt, skall nå en stabilisering till
år 2000 för att sedan göra en sänkning? Där råder stor
oklarhet i och med att regeringen har fått nämnda
möjlighet.
Det andra som jag tänkte fråga om gäller just lo-
giken. I utskottets betänkande säger vi: "Utskottet
förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag till åtgärder för att skynda på introduk-
tionen av förnybara fordonsbränslen."
Det gäller alltså logiken i att man några dagar ef-
ter det att vi justerat detta betänkande ger beskedet
från regeringen att man skall börja beskatta biodriv-
medel. Ser Alf Eriksson det problematiska med logi-
ken i det agerandet?