Fru talman! Jag tänkte lite grann beröra kemikali-
epolitiken. Det är naturligtvis mycket viktigt att man
har en kemikaliepolitik som säger att bioackumule-
rande ämnen, cancermutagena ämnen och ämnen som
är hormonstörande fasas ut. Det är självklart. Frågan
är bara hur det här skall ske, Alf Eriksson! Problemet
i propositionen är just att det aldrig talas om hur det
skall ske.
Det sägs att det här skall vara vägledande för fö-
retagens produktutveckling och att det skall vara ett
mål för kemikaliestrategier. Hur skall det gå till?
Kanske skall långa listor skickas ut till företagen där
det står: Undvik gärna de här ämnena är ni snälla!
Vidare står det att regeringen skall se över ytterli-
gare styrmedel, t.ex. tillståndsprövning och förbud.
När?
Det står också att detta i bästa fall skall vara ge-
nomfört om kanske 10-15 år. Vad skall vara genom-
fört? Skall ett förbud mot de här ämnena vara genom-
fört? Eller är det de listor som skall skickas ut till
företagen och där man ber företagen ta bort ämnena
som skall vara klara? Eller skall miljödomstolen ha
fått detaljerade listor över de ämnen som skall prövas
speciellt? Är tanken att miljödomstolen i sina tillstånd
för industrier skall gå in på varje kemikalie som in-
dustrierna använder, eller hur skall det göras?