Fru talman! Bo Lundgren ställer faktiskt flera frå-
gor. När det gäller det här med landsting och kommu-
ner är det ju så att avgångarna nu blir ungefär 74 000.
Om man sätter det i relation till en ungdomskull så är
det ungefär 100 000. I övrigt vill jag inte närmare
kommentera det här uttalandet som jag inte själv har
tagit del av.
Det är oerhört viktigt för oss socialdemokrater att
vi nu förbättrar kvaliteten i sjukvården, äldreomsor-
gen och barnomsorgen. Och vi tror inte att det blir
bättre kvalitet om man minskar resurserna. Vi tror att
vi behöver öka resurserna - och naturligtvis också
utveckla och utbilda de anställda.
Sedan är det ju det här med ansvaret. Bo Lund-
gren har talat om att misslyckandet är kapitalt. Var
och en kan ju konstatera att om man är så kategorisk
finns det viktiga sidor av verkligheten som man inte
fångar in. Detsamma gäller ansvaret för arbetslöshet
och liknande. Det vill man nu på ett helt märkligt sätt
lägga på socialdemokraterna.
Jag vill erinra om att det faktiskt är så att Carl B
Hamilton har erkänt att finansministern i den tidigare
regeringen blev överkörd ett antal gånger. Den förra
finansministern Anne Wibble har också erkänt att när
regeringen samlades hösten 1992 fanns inte krismed-
vetandet. Bo Lundgren hade ansvaret under de tre år
då han satt i regeringen. Sedan har han försökt skylla
ifrån sig det ansvaret. Det tycker jag är svagt.