Fru talman! Att jag anklagar Socialdemokraterna
för att faktiskt räkna med glädjesiffror beror på att
prognosen av någon underlig anledning leder exakt
till det löfte som man för något år sedan ställde ut om
detta med 4 % öppen arbetslöshet år 2000. Av en
tillfällighet är det så. Inget annat prognosinstitut har
gjort det, vare sig förr eller senare. Alla ligger högre,
också senare. Det här är alltså en mycket märklig
tillfällighet.
Jag som politiker gör nog den tolkningen. Ni har
ju avgett ett politiskt löfte om att klara det här - ja,
löfte eller mål, eller vad ni nu vill kalla det för; de
flesta uppfattar detta som ett slags löfte - men ni har
nog räknat baklänges. Jag skulle nog vilja påstå det.
Poängen i det som vi i Miljöpartiet för fram är att
det är en så stark prispress nu. Det handlar om ökad
konkurrens, om avregleringar både internationellt
och nationellt, om en ökad produktivitetstillväxt, om
en ny teknik som bidrar till detta nya sätt att organise-
ra arbetet osv. Det är mycket som nu händer och så
kommer det att fortsätta att vara. Det är stora föränd-
ringar på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Ett kän-
netecken är just att produktiviteten ökar. Men samti-
digt står en stor del av befolkningen permanent utan-
för arbetsmarknaden. Den ekvationen är intressant,
och detta gäller inte bara i vårt land utan också i
många andra länder.
Vi hävdar att det är väldigt vettigt att under den
här perioden ta ut produktivitetstillväxten i form av
minskad arbetstid. Dessutom gäller det att spä på med
sänkta arbetsskatter så att vi får bort den stora grupp
människor som ganska permanent står utanför ar-
betsmarknaden. Därför är frågan om en arbetstidsför-
kortning så central i en bra politik för en rättvisare
fördelning.