Herr talman! Att lyssna på Lars Bäckström får mig
att tänka på en person i Fänrik Ståls sägner som heter
Kulneff. Runeberg skriver att han älskade och han
slog ihjäl med samma varma själ. Det är det som Lars
Bäckström gör när han talar. Ibland tror jag nästan att
det pajasartade draget tar överhanden litet och döljer
att det kanske finns en allvarligare sida under.
Lars Bäckström, ni vänstersocialister talade om
kapitalismens kris under många år som ett stort hot
och ett stort problem. Samtidigt glömde ni bort att
också planekonomin hade sina kriser. Det var ju den
motsatsställningen som ni talade om. Nu vet vi att
planekonomin har havererat helt och hållet. Visst har
marknadsekonomin sina konjunktursvängningar, men
det innebär att man får gardera sig för dessa. Det var
bl.a. därför som jag talade så mycket om marginaler
och kravet på stabilitet, inte bara vid en enda tidpunkt
utan under en följd av år, såsom en förutsättning för
finanspolitiken och den ekonomiska politiken.
Det är också kapitalismens och marknadsekono-
mins kris som gör att Lars Bäckström namne sänker
räntan. Det är egendomligt att här höra olika talare
tillgodogöra sig räntesänkningarna som något gott.
Men tänk på att anledningen till räntesänkningen är ju
krisen i Asien. Det är en kris i Japan nu. Anta att den
krisen sprider sig till USA och Tyskland, då kommer
vi att få superlåga räntor här. Men är det bra? Vi har
vant oss vid att det är så enkelt som att när räntan går
ned, då går det bra i Sverige. Vi måste också tänka på
varför räntan går ned. Nu går räntan ned därför att det
är kris på annat håll. Men realräntan, den går inte ned.