Herr talman! Jag begärde ordet för att tala om
timmarna och reda ut det litet grand.
Först vill jag säga till Roy Ottosson: Om Roy Ot-
tosson håller med mig att de som arbetar i offentlig
sektor inte är mindre produktiva än de som arbetar i
privat sektor kan vi fortsätta att resonera. Annars blir
det svårt, det skall erkännas. Jag har uppfattningen att
offentliganställda inte är sämre än privatanställda. Har
man samma produktivitet skall man ha ungefär sam-
ma timlön, om det är rimligt rättvisa löner.
Inkomsterna från den offentliga sektorn får vi från
privatsektorn. Timlönerna gånger antalet timmar ger
en summa, och sedan tar vi x på det i skatt. Då kan vi
få timlönerna gånger antalet timmar på offentligsidan.
Eftersom timlönerna var samma kan vi stryka de två
posterna i den här balansräkningen. Kvar återstår
antalet antal timmar gånger x i skatt lika med antal
timmar på offentligsidan. Det är en ganska enkel
balansräkning.
Sjunker antalet timmar på privatsidan sjunker an-
talet timmar på offentligsidan, om man inte höjer
skatten. Det finns bara två metoder att trygga antalet
timmar. Det är att ta ut mer i skatt eller att se till att
timmarna ökar på privatsidan. Det är faktiskt en hård-
för balansräkning. Eller hur, Carl Hamilton? Det är
väl rätt det här? Nicka! Visst är vi överens, det vet
jag! Roy Ottosson och jag är nog också överens när
Roy Ottosson får fundera på det här.
Sedan handlar det om timmarnas kvalitet. Ekolo-
giskt jordbruk ger litet sämre i kronor än ett indust-
riellt jordbruk, Roy Ottosson. Jag och Roy Ottosson
är för det ekologiska jordbruket. Dåliga eller litet
sämre timmar är också timmar, och ibland är de bättre
för miljöns skull. Vi får inte lägga extrema produktivi-
tetskrav på alla timmar. Även dåliga timmar är bra
timmar ibland!