Herr talman! I går besökte jag De arbetslösas hus i
Sundsvall, där jag samtalade med de arbetslösa under
några timmar. Det var en ganska typisk bild jag fick
av dagens Sverige. Där satt den arbetslöse byggnads-
arbetaren som hade tröttnat på raden av, som han
kände det, meningslösa arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder. Nu planerar han att starta ett bageri och bli
företagare, "för något vettigt måste man ju företa sig",
sade han. Där satt också det arbetslösa vårdbiträdet,
som var tveksamt till att gå tillbaka till det underbe-
talda slitet, om det nu skulle bli tillfälle att göra det
till sommaren. Där satt många, många fler.
Vad som slog mig under vårt samtal var två saker.
För det första var de fullständigt eniga i att den
magra nedgången i den öppna arbetslösheten, som vi
nu upplever, är ihålig - inte långsiktig och hållbar. De
var säkra på att den öppna arbetslösheten kommer att
stiga igen om ett eller några år, kanske redan till hös-
ten. De trodde definitivt inte på regeringens prognos
att arbetslösheten skall komma ned till 4 % år 2000
eller år 2001. Det löftet uppfattar de som valfläsk och
ingenting annat.
För det andra har skattehöjningarna för lågin-
komsttagarna under de fyra senaste åren under 90-
talet slagit väldigt hårt mot dem själva och mot dem
de känner som har små eller inga marginaler. Särskilt
orättvisa upplever de att egenavgifterna är, för de slår
ju framför allt mot låginkomsttagarna. Höginkomstta-
garna kommer billigare undan på grund av att de har
högre marginalskatt och avdraget därför blir värt mer.
De får ju göra avdrag för egenavgifterna i inkomst-
skatten. Dessutom behöver de inte betala egenavgift
för inkomster över 7 ½ basbelopp.
Det är klart att detta har bidragit till att bromsa
den ekonomiska återhämtningen, för det är ju så, som
har sagts här, att tar man ifrån folk pengar - i synner-
het de som har små marginaler - kan man inte heller
räkna med att det blir en stimulans för företagen. De
måste ju ha kunder.
Herr talman! Jag och Miljöpartiet de gröna håller
med de arbetslösa i De arbetslösas hus i Sundsvall.
De har helt rätt. Regeringens ekonomiska prognoser
är uppblåsta och orimliga. Man skall på papperet
kunna klara 4 % öppen arbetslöshet år 2000. Rege-
ringens aktstycke, som socialdemokraterna här i riks-
dagen ställer sig bakom, är ett flagrant exempel på
kreativ bokföring i den politiska skolan.
Vi i Miljöpartiet har därför förkastat regeringens
prognos i dess helhet och i stället valt att utgå från
Konjunkturinstitutets bedömningar och siffror i våra
förslag och i våra reservationer till dagens betänkan-
de. Det innebär att vi räknar med en något lägre BNP-
tillväxt, en fortsatt hög produktivitetsutveckling - i
synnerhet då vi nu ser en kraftig prispress - och också
att arbetskraftsutbudet ökar när fler jobb blir lediga.
Det är ju någonting som man borde förvänta sig med
tanke på att vi har 3 % i kunskapslyftet. Det är klart
att när det finns fler jobb att söka, så kommer man att
göra det. Det har inte regeringen tagit hänsyn, och
socialdemokraterna i riksdagen har köpt den konstiga
beräkningen.
I samtliga dessa tre avseenden anser vi att rege-
ringen medvetet har räknat fel i syfte att frisera arbets-
löshetssiffran inför valet, för det här är ju en känslig
fråga för socialdemokratin.
Trots att vi inte köper det här utan räknar mer rea-
listiskt, innebär våra förslag en lägre total och öppen
arbetslöshet än vad regeringen och socialdemokrater-
na räknar med. Vi hamnar på en öppen arbetslöshet
som raskt närmar sig 3 % år 2001. Det gör vi tack
vare att vi sänker skatten på arbete och samtidigt
sänker arbetstiden till 35 timmar per vecka. Det inne-
bär att det blir billigare att anställa, men också att man
som löntagare med mindre insats i timmar räknat får
samma betalning netto. Det innebär att man helt en-
kelt fördelar den ekonomiska tillväxt vi har i form av
produktivitetsökningen, som det heter, dvs. att värdet
av den arbetade timmen ökar. Det är egentligen inte
antalet timmar som är det intressanta utan värdet av
vad man faktiskt gör.
Att som Vänsterpartiet och Bäckström vilja sätta
något slags mål i antal arbetade timmar skulle innebä-
ra att många timmar med dåligt utfört arbete skulle
vara lika mycket värda som få timmar som är betyd-
ligt bättre utförda. Det skulle på något sätt ställas på
sin ände och värderas direkt ekonomiskt felaktigt.
Regeringens sätt att räkna medför dessutom att det
uppkommer ett stort siffermässigt överskott i stats-
budgeten för åren 2000 och 2001. Detta överskott
ligger utanför utgiftstaket och hänförs till hushållen,
vilket i sig blåser upp beräkningarna av den ekono-
miska utvecklingen. Det kan bara betyda skattesänk-
ningar för hushållen, eftersom ytterligare utgifter inte
är möjliga om utgiftstaket skall ligga fast. Men sam-
tidigt hävdar socialdemokraterna att de inte kan utlo-
va några skattesänkningar för hushållen, inte ens för
de allra fattigaste hushållen. De säger att de här be-
räkningarna är osäkra och inte kan tas till intäkt för
några löften om skattesänkningar. Men det betyder ju
att de samtidigt har underkänt sina egna beräkningar
för arbetslösheten, för det här hänger ju direkt ihop.
Herr talman! Efter besöket hos de arbetslösa ham-
nade jag i en taxi med en osedvanligt glad taxichauf-
för. Helt osökt förklarade han att det berodde på att
han hade avskedat sina tre anställda och sålt två av
sina tidigare tre bilar. Nu hade han bara en bil och
körde själv. Det hade medfört att han tjänade mer
pengar och hade mer fritid. Han hade sluppit de dryga
arbetsgivaravgifterna och all pappersexercis och by-
råkratkrångel för anställningarna. Han svor på att
aldrig satsa på att bygga ut sin taxirörelse igen.
Men strax därefter tittade han på mig och sade att
om jag såg till att få ned arbetsgivaravgifterna och att
få bort allt onödigt krångel för småföretagare som han
skulle jag bli en hjälte.
Hör där, Erik Åsbrink och alla andra goda social-
demokrater! Ni har ni chansen att bli hjältar. Ni har ju
tidigare sagt att småföretagarna är hjältar. Nu har ni
chansen att själva bli det. Visa i er gärning att ni me-
nar allvar med det fagra talet om att underlätta för
småföretagen. Då blir det nya riktiga jobb. Det är vi
alla här i riksdagen åtminstone i ord överens om.
Lyssna gärna på oss i Miljöpartiet, så får ni veta
hur man kan göra. Den kanske viktigaste åtgärden är
att sänka arbetsgivaravgifterna. Våra förslag innebär
att vi sänker dem från 33 % av lönesumman i dag till
25 % under en tioårsperiod.
Var hämtar vi pengarna då? Jo, vi hämtar dem i
form av en skattereform där vi i stället höjer miljö-
och energiskatterna.
Vi har ju en stor omfattande miljöförstöring i
Sverige och globalt. Resurserna utarmas snabbt. Det
beror på att det är lönsamt, dvs. på att priset för miljö-
förstöring är alldeles för lågt. Därför måste vi natur-
ligtvis höja de skatterna. På det sättet kan vi göra en
bra skattereform.
Alla säger i år att de i princip är överens om det.
Men vad händer? Vad gör regeringen? Vad gör ma-
joriteten i riksdagen? Vad gör Socialdemokraterna
och Centerpartiet? Man går faktiskt åt andra hållet.
De senaste fyra åren har man höjt beskattningen
på arbete, men man har inte höjt beskattningen på
miljön. Man har inte växlat på det sätt som man an-
nars säger att man vill, trots att vi t.o.m. har gjort en
uppgörelse och en utredning om skatteväxling där vi i
princip lade fast att vi skulle skatteväxla åtminstone
60 miljarder till. Men det har inte gjorts. Inga förslag
finns. Det skjuts på framtiden.
Herr talman! Efter mötet med den glade taxichauf-
fören - som jag tyckte var ganska belysande eftersom
det ju är någonting man möter hos småföretagare runt
om i landet - hamnade jag i en väntsal och hade tid
att läsa dagens tidningar. Då kunde jag konstatera att
den låga och sjunkande inflationen fortsätter att sjun-
ka, att räntorna går ned och att det naturligtvis medför
en stimulans i Sverige med lägre räntor.
Osökt gick min tanke till allt tal om att vi måste gå
med i den europeiska valutaunionen EMU, annars
skjuter räntorna i höjden och vi får ett ekonomiskt
elände i Sverige. Men vi har faktiskt sagt nej här i
Sveriges riksdag till att gå med i EMU från början.
Efter detta har räntorna gått ned. Räntegapet till
Tyskland är snart borta helt. Fortsätter vi så här ligger
vi snart lägre än Tyskland och EMU. Det verkar vara
ett bra recept att göra tvärtom mot vad ja-anhängarna
till EMU säger om vi vill ha bra ekonomi.
Jag kom också att tänka på de arbetslösas vrede
och frustration när vi kom in på en diskussion om just
medlemskapet i EU. De påminde mig om att de hade
lovats fler jobb och mindre besparingar i bl.a. den
offentliga sektorn om de röstade ja. Och det hade de
gjort. Men det blev precis tvärtom. Det blev färre
jobb och ytterligare besparingar på välfärden. De
kände sig lurade, och lurade blev de. Undra på att
politikerföraktet ökar! Det här är den vanligaste
kommentar jag möter ute i verkligheten, utanför det
här etablissemanget. Man känner sig helt lurad just
när det gäller EU-medlemskapet.
Men bara den lilla EU-medlemsavgiften på så där
20 miljarder medförde ju en höjd arbetsgivaravgift
med 1,5 procentenhet, höjd fastighetsskatt, besparing-
ar på bl.a. forskning. Det innebar alltså att man gjorde
arbetskraften dyrare i Sverige, dyrare för företagarna.
Det gjorde att boendekostnaderna steg i alla hushåll.
Det blev tunnare plånböcker. Och vad händer då?
Man stramar åt ekonomin, man krymper ekonomin
och arbetslösheten ökar.
Men framför allt har det visat sig att EU-
medlemskapet på intet sätt har medfört någon upp-
ryckning av svensk ekonomi i övrigt. Tvärtom har det
medfört ökad byråkratisering, införande av ineffektiva
bidragssystem, centralisering av politiskt beslutsfat-
tande till Bryssel med åtföljande bristande anpassning
till svenska förhållanden osv. EU-projektet är ett
supermaktsprojekt för den makthungriga överklassen i
Europa som är på väg att förvandla Sverige till ett
utkantslän. Medlemskap i EMU skulle göra ont värre.
Det skulle tvinga fram en centraliserad ekonomisk
politik i EU och definitivt förstöra samarbetet mellan
de ännu relativt fria medlemsstaterna.
Det här vet nog de flesta svenskar. Skall man tro
opinionsmätningarna finns det en stark majoritet för
att stanna utanför EMU och även en majoritet för att
lämna EU på sikt, eller snart.
Det tycker vi i Miljöpartiet är en utmärkt idé. Vi
är övertygade om att det skulle vara bra ekonomiskt.
Med hänsyn till att EU-medlemskapet är ett resultat
av en folkomröstning är det lämpligt att i första hand
pröva ett eventuellt EMU-medlemskap just i en folk-
omröstning.
Herr talman! I lördags fick jag en deja
vu-upplevelse. Jag råkade av en tillfällighet se ett TV-
program. Det handlade om försurning. Det var en
aktuell dokumentär om hur läget är. Sveriges största
miljöproblem, sade man på 80-talet. Jag kan inte låta
bli att ställa dokumentären mot den bild med siffror
och påståenden som regeringen har skapat i miljöbi-
lagan till vårpropositionen som vi behandlar nu. Re-
geringens bild är att utsläpp av försurande gaser som
svaveldioxid har minskat radikalt och att problemet
har bemästrats.
Men dokumentärfilmen på TV handlade om det
faktiska tillståndet i sjöar och marker runt om i landet.
Den verkligheten talar ett helt annat språk. Sjöar
fortsätter att försuras, fiskar och även insekter för-
svinner från sjö efter sjö, vattendrag efter vattendrag.
Marker fortsätter att utarmas på näringsämnen. Gifti-
ga metaller lakas ut i ökande utsträckning med tillta-
gande miljöförstöring som den oundvikliga följden. I
den sura miljön tas giftiga metaller som kadmium och
kvicksilver upp i växterna och hamnar i maten. Det
drabbar barnen. Följden blir dåliga njurar, hjärnska-
dor, allt möjligt. Man intervjuade experter som mäter
halterna hos våra barn. Det gör man på t.ex. Karolins-
ka institutet.
Det här är en smygande katastrof som slår mot
miljön och hälsan, men också mot ekonomin. Jag
kände mig förflyttad 15 år tillbaka i tiden. Beskriv-
ningarna, bilderna, den smygande katastrofen, ja
t.o.m. i flera fall forskarnas ansikten, var desamma
som i den stora försurningsdebatten i början av 80-
talet. Det enda som hade hänt var att varningarna från
den tiden stegvis och smygande hade gått i uppfyllel-
se. Det var en kuslig upplevelse. Detta, herr talman,
var att se bakom miljöpolitikens allt yvigare och väl-
utbyggda potemkinkulisser.
Försurningen är inte alls bemästrad. Tvärtom till-
tar dess negativa effekter i miljön och på hälsan. Var-
för skriver inte regeringen det i klartext? Varför före-
slår inte regeringen en ekonomisk politik som åtmins-
tone försöker att långsiktigt motverka den smygande
och allt mer allvarliga miljökatastrofen? Varför fort-
sätter ni socialdemokrater att försöka dölja de växan-
de problemen? Det är ju faktiskt det ni gör i bl.a.
dagens betänkande.
Ni socialdemokrater, med ivrigt och starkt stöd
från Centern, har tvärtom kraftigt dragit ned på mil-
jömätningar, kalkningar, miljötillsyn, miljöforskning
osv. Miljöområdet är det minsta utgiftsområdet i
statsbudgeten. Men där har de största procentuella
neddragningarna skett. Det är inte något misstag från
er sida. Det är en medveten politik.
För några veckor sedan enades riksdagens jord-
bruksutskott om att öka utgiftsområdet för statens
miljöarbete med 100 miljoner. Egentligen behövs det
tio gånger mer redan nästa år för att hålla ett någor-
lunda hyfsat tempo. Men ändå är det ett litet steg i rätt
riktning. Alla partier, från moderater till vänsterpartis-
ter, var med. Men när det kom till finansutskottet sade
socialdemokraterna blankt nej. Det blev ingen dis-
kussion från er sida. Men ni är ju i minoritet, så vi
hade kunnat driva igenom det i alla fall.
Men vad händer då? Jo Centern, detta gamla jord-
brukarparti som så ivrigt vill ha en grön fasad och
vara miljövänligt, sviker. Fegt vägrade Per-Ola Eriks-
son att delta i att skapa en majoritet för att återställa
en del av det statliga miljöarbetet. Nu står han där
med en reservation med vackra ord men som är intet
värd eftersom just den reservationen är skälet till att
det inte blev några pengar.
Herr talman! Jag ser att jag har pratat i 16 minuter.
Jag hade sagt 15, så jag skall avrunda. Jag står natur-
ligtvis bakom alla de reservationer i betänkandet som
jag har undertecknat. Men för tids vinnande yrkar jag
endast bifall till reservationerna 4, 30 och 36.