Herr talman! Jag får väl tolka Per-Ola Erikssons
reaktioner som att han känner sig väldigt träffad. Han
behöver inte rätta den som redan har rätt.
Jag har inte sagt att Centern har frångått sitt krav
på att det behövs mer pengar till utgiftsområdet för
miljö. Men man har frångått möjligheten att skapa en
majoritet i finansutskottet för att ge en riktlinje till
regeringen att utgiftsområdet skall räknas upp i bud-
geten som läggs fram till hösten. Det hade naturligtvis
gått att sy ihop detta om det hade funnits någon vilja
från Per-Ola Erikssons och Centerns sida. Problemet
är ju att det inte fanns någon vilja. Per-Ola Eriksson
inriktade sig direkt på att skriva en egen reservation
när socialdemokraterna sade att de inte ville ha detta.
Alla andra oppositionspartier var beredda att sätta sig
ned och försöka hitta en lösning, vilket naturligtvis är
fullt möjligt med den nuvarande budgetprocessen
också.
Att använda budgetprocessen på något slags for-
malistiskt överdrivet sätt för att slippa viktiga politis-
ka ställningstaganden är egentligen ganska makabert.
Det är nu som vi skall ge riktlinjerna till regeringen
om hur budgeten skall utformas. Finns det en majori-
tet här i riksdagen för att man behöver prioritera mil-
jöområdet ytterligare måste det komma till uttryck i
beslutet och tillkännagivandet till regeringen. Någon-
ting annat vore demokratiskt helt förkastligt. Vi skall
naturligtvis använda de regler vi har för t.ex. budget-
processen på ett sätt som gör att vi kan driva politik
och förändra verkligheten enligt vad majoriteten tyck-
er.
Jag uppfattar faktiskt Centerns och Per-Ola Eriks-
sons agerande som att de har svikit, men att de smiter
undan på det här litet snygga sättet. På det sättet kan
de hålla sig väl med såväl socialdemokraterna som
med sina egna tänkta väljare. De visar att de tycker en
sak, väldigt bra och vackert, men sedan gör de det
inte när de har chansen.