Fru talman! Låt mig först korrigera Jan Bergqvists
sovjetiska historieskrivning. Jag tänkte göra det ge-
nom att citera Klas Eklund, tidigare planeringschef på
Finansdepartementet och mannen som hjälpte Erik
Åsbrink att skapa problemen under 80-talet. Han
skrev i Tiden nr 4 1992 - och jag beklagar till en del
det ordval han har:
"Jag vill understryka att dagens problem - med
hög arbetslöshet och finanskris - i första hand är en
följd av 1980-talets överhettning och inflation. Vi var
åtskilliga då som varnade för att det skulle gå åt hel-
vete om vi inte lyckades bryta inflationen. Nå, vi
lyckades inte få ned inflationen - och nu går det följ-
aktligen åt helvete."
Ansvaret vilar tungt - inte minst på Erik Åsbrink.
Så skulle jag vilja fråga Jan Bergqvist: Vari ligger
det rättfärdiga i att ta ut förmögenhetsskatt av pensio-
närer som amorterat ned sina hus men att slopa den
för miljardärer? Vari ligger det rättfärdiga i att ta ut
världens högsta skatter av låg- och medelinkomstta-
garna och ändå inte ge dem världens bästa sjukvård?
Vi har ju problem i äldreomsorgen och i skolan. Vari
ligger det rättfärdiga i att ta ut oskäliga avgifter av
gamla människor som behöver äldreomsorg och som
redan har betalat för sig genom skatter under sitt yr-
kesverksamma liv?
Jan Bergqvist säger med all rätt att oavsett plån-
boken skall det finnas bra vård för oss alla. Men så är
det inte i dag. Med de köer som ni har släppt fram är
det ju vanliga människor som får vänta i kön; barn,
gamla och förvärvsarbetande. Men de som har en
välfylld plånbok kan alltid köpa sig vård när de behö-
ver det.
Under vår tid, 1991-94, införde vi en vårdgaranti
och bantade bort köerna. Det var det som Mats Odell,
Carl B Hamilton och jag ordnade. Ni tog bort vårdga-
rantin. Nu har köerna växt. Är det detta rättfärdighe-
tens samhälle Jan Bergqvist vill ha?