Fru talman! Jan Bergqvist oroar sig över hållfast-
heten i kristdemokraternas budgetalternativ, över
Folkpartiets budgetalternativ och över att moderaterna
vill försvaga den offentliga sektorns ekonomi. Det var
tur att han inte läste upp det utskottet skriver om hans
tilltänkta regeringsunderlags motioner, det som skrivs
om Vänsterpartiets motion och om Miljöpartiets mo-
tion. Vi skall ju, Jan Bergqvist, ha ett val i Sverige
den 20 september, och då finns det ingen som har
några röster, det finns ingen given regeringskonstella-
tion.
Jan Bergqvist gav i slutet av sitt anförande en så-
dan vacker, närmast poetisk appell. Jag tycker därför
att han skulle passa på att tala om hur detta skall ske.
Vilka skall Jan Bergqvist gå i armkrok med? Är det så
att han utan vidare går med på en försvagning i enlig-
het med Vänsterpartiets budgetförslag med 12,4 mil-
jarder år 1999, med 22,4 miljarder år 2000 och med
32,9 miljarder år 2001? Det borde bekymra Jan
Bergqvist litet mer än kalkylerna i kristdemokraternas
och Folkpartiets alternativ. Såväl kristdemokraterna
som Folkpartiet och moderaterna har vid varje tillfälle
när denna riksdag har fattat budgetbeslut haft ett star-
kare budgetsaldo.
Det Jan Bergqvist nu står inför är att - om det går
så illa efter valet - sätta sig och förhandla med två
partier som kraftigt vill försvaga statens finanser, som
vill lagstifta om en kortare arbetstid. Detta är ett be-
kymmer för Jan Bergqvist.
Fru talman! Det jag har motsatt mig vad gäller
Botniabanan är att man å ena sidan har en retorik om
de hermetiskt tillslutna utgiftstaken och om den nya
budgetprocessens enorma fördelar vad gäller budget-
disciplin - vi kan inte ens flytta 100 miljoner från ett
konto till ett annat - och att man å andra sidan bildar
ett bolag med 4 miljoner i aktiekapital, som utanför
statsbudgeten skall låna upp över 9 miljarder kronor.
Det är det som vi har motsatt oss. Ta i stället fram de
pengarna på ett vanligt, hederligt sätt, Jan Bergqvist!