Herr talman! Sysselsättningsmål tycker vi nog bör
sättas på ett annat sätt än vad Bäckström är inne på
här. Vi kan då titta på den totala arbetslösheten. Det
är ett enkelt sätt att sitta på det. Man kan titta på ar-
betskraftsutbudssiffror och sådana saker och göra en
samlad bedömning. Jag håller med t.ex. Hamilton. Att
bara titta på den öppna arbetslösheten räcker natur-
ligtvis inte. Det är ett mål som man lätt kan manipule-
ra på olika sätt.
Att räkna just timmar rakt av håller inte, eftersom
värdet på arbetet också är intressant. Det är särskilt
intressant om man vill utnyttja den produktivitetsut-
veckling vi har just till att sänka arbetstiden. Det är
egentligen en delfinansiering av en förkortad arbets-
tid, så att fler får del av det ökade ekonomiska värde
vi har i ekonomin av tillväxten. Den andra varianten,
att i stället öka beskattningen, ser vi som betydligt
sämre. Då har man i praktiken permanent en stor del
av befolkningen utanför arbetsmarknaden.
Sedan tar Bäckström upp helt andra saker, bl.a. att
de arbetade timmarna i offentlig och privat syssel-
sättning är lika mycket värda. Visst är de det i princi-
piell mening. Men det beror på vilket annat jobb vi
jämför med. Vi gör inte den skarpa åtskillnaden inom
tjänstesektorn, som delvis är privat, delvis offentlig.
Det kan vara väl så värdefullt inom bägge två. Det är
nog ganska självklart. Det är inte det som jag har tagit
upp i kritiken av Vänsterpartiet.