Fru talman! Det blir något tröttsamt i det långa
loppet med Lars Bäckström. Han kräver oss på be-
sked om hur vårt regeringsalternativ skall se ut. Varje
förslag som vi lägger fram prövas mot våra koali-
tionspartners förslag. Hur tror han att han skall få
igenom sin politik med Erik Åsbrink och med Roy
Ottosson. Jag tycker att det är någonting som borde
bekymra Lars Bäckström litet mera.
Tror han att han ostört skall kunna försvaga det fi-
nansiella sparandet för den offentliga sektorn med
32,9 miljarder konor år 2001, med 12,4 miljarder år
1999 och med 22,4 miljarder år 2000? Tror han det?
Annars faller hela hans resonemang, hela hans politis-
ka uppläggning i dag, platt till marken. Lars Bäck-
ström är minst lika beroende av att få med sig Erik
Åsbrink som jag är av att få med mig Bo Lundgren
och Carl B Hamilton. Det är Lars Bäckström och
Vänsterpartiet som har trovärdighetsproblemet. Med
vem och på vilket sätt skall ni genomföra er politik?
När det gäller frågan om utgiftsminskningarna ef-
ter valet 1994 har kristdemokraterna vid varje bud-
gettillfälle haft ett starkare budgetsaldo än regeringen.
Vi har däremot gjort en annan fördelning, och vi har
satsat mera på vård och omsorg. Vi har hela tiden haft
mer resurser till vård- och omsorgssektorn än vad
regeringen har haft.
Jag ber att Lars Bäckström, innan han fortsätter
med anklagelserna, studerar de betänkanden som
finns i bokhyllan här utanför kammaren. Sedan kan
han gärna återkomma.