Fru talman! När jag lyssnade på Jan Bergqvists
anförande var det kanske inte det han sade som gjorde
mig mest förvånad utan det han inte sade. Tänk att en
ledande socialdemokrat kan hålla ett långt anförande
och bara en passant - i förbigående - ta upp frågan
om arbetslösheten! I den här beskrivningen av det
goda samhället som Jan Bergqvist och socialdemokra-
terna syftar till, den beskrivning som Jan Bergqvist
gav, fanns ju inte arbetslösheten med! Detta tycker jag
är det absolut allvarligaste: Att regeringspartiet mör-
kar i denna helt avgörande fråga.
Hade det varit så att arbetslösheten legat på tre
eller fyra procents nivå så hade jag förstått om Jan
Bergqvist tyckt att det var överflödigt att ta upp frå-
gan. Men nu ligger den alltså på tio, elva, tolv pro-
cents nivå. Att då bara gå förbi detta i sitt huvudanfö-
rande tycker jag är magstarkt.
De sociala konsekvenserna av samarbete med
Moderaterna tror jag att Mats Odell och jag kan han-
tera i våra partier. Men de sociala konsekvenserna av
den arbetslöshet som Socialdemokraterna har haft
under fyra år och inte lyckats få ned - jag talar nu om
den totala arbetslösheten - är det stora hotet mot ett
gott samhälle.
Det finns ingen koppling mellan det som Jan
Bergqvist säger är en oacceptabelt hög nivå på 4-5 %
arbetslöshet - jag skulle också gärna komma längre
ned - och dagens nivå på 11-12 %. Jan Bergqvist
anvisar ingen metod för hur man skall komma ned till
de låga nivåer som han talar om som varande accep-
tabla. En snabb huvudräkning ger vid handen att den
nivå som Jan Bergqvist talade om innebär en halv
miljon nya jobb inom loppet av två-tre år. Jag vill
gärna veta hur detta skall materialiseras, Jan
Bergqvist. Det är min viktigaste invändning mot de
långa anföranden som har hållits.