Fru talman! Det är alltid klokt att närma sig såda-
na här prognoser med en viss ödmjukhet. Det är svårt
att bedöma vad som händer i framtiden. Det är många
faktorer som samspelar. Därför kan man göra olika
bedömningar. Man får naturligtvis också vara medve-
ten om att det finns en osäkerhet i alla sådana här
försök att samla utvecklingen i några få siffror.
Att det är skillnad mellan vårpropositionen och
Konjunkturinstitutets rapport från mars månad är inte
så konstigt. Vårpropositionen kom ju senare och kun-
de ta in effekterna av de förslag som regeringen redan
lagt fram i sin proposition, vilket Konjunkturinstitutet
inte hade kunnat räkna med. Jag har tidigare nämnt att
det finns en skillnad när det gäller sättet att beräkna
arbetstiden framöver. Jag tror att Konjunkturinstitutet
där har fel. Både Roy Ottosson och jag kan väl vara
glada om det är så att medeltidsarbetstiden inte ökar
som man tror utan att den kanske i stället sjunker.
En annan skillnad gäller löneantagandena. Jag
tycker nog att det vi hittills har sett på avtalsmarkna-
den ger ett bättre stöd för regeringens bedömningar
jämfört med de bedömningar som fanns i mars månad
från Konjunkturinstitutet. Det finns alltså en hel del
förklaringar.
Framför allt reagerade jag när Roy Ottosson för-
sökte göra gällande att det nog var fråga om en med-
veten manipulation, om en förfalskning av siffror etc.
Det vill jag bestämt bestrida. Men självklart finns
osäkerheten där. Därför är det så viktigt att vi - sett
till de överskott som vi nu ser fram emot, den buffert
som vi nu ekonomiskt har för de kommande åren -
inte redan nu intecknar hela denna buffert. I stället
skall vi betrakta det hela just som en buffert för att
kunna möta osäkerheten.