Herr talman! Det som Centerpartiet tillsammans
med Socialdemokraterna nu håller på att göra är att
återupprepa Socialdemokraternas klassiska misstag att
öka de offentliga satsningarna utan att samtidigt för-
säkra sig om att den privata sektorn, företagsamheten,
skattebasen, växer i tillfredsställande takt. Ni genom-
för en del påslag som vi från Folkpartiet har efterläng-
tat, det skall jag erkänna. Vi ser nämligen de akuta
problemen inom sjukvården och äldreomsorgen som
så allvarliga. Men ni gör ju ingenting. Ni underlåter ju
att samtidigt stärka basen för en fortsatt stabil finansi-
ering för detta. Det har i stället Folkpartiet föreslagit,
och det finns väl beskrivet i våra reservationer och
motioner.
Jag skall återgå till talet om utgifter. När Per-Ola
Eriksson säger att man har genomfört något slags
principförändringar av utgifterna under de senaste
åren blir jag mer än lovligt häpen. Vad är det som har
skett? Jo, man har sänkt barnbidragen, och man har
höjt barnbidragen. Man har sänkt flerbarnstilläggen,
och man har höjt flerbarnstilläggen. Man har gett
minskade förutsättningar för kommunerna, och man
har gett ökade statsbidrag. Man har sänkt a-
kasseersättningen, och man har höjt a-
kasseersättningen. Man har ökat företagens kostnader
för sjuklön, och sedan minskat kostnaderna igen. Är
det några principer? Det som jag efterlyser är en
principiell diskussion som skall ge någon sorts håll-
fast inramning för framtiden, så att både människor
och företag vet vad de skall kunna lita på framöver.
Nu vågar ju inte en människa lita på de nuvarande
reglerna, eftersom de kan ändras igen. Om Åsbrinks
prognoser om löneökningstakten inte slår in, skall
reglerna då ändras igen om nio månader, efter valet
eller när det kan bli? Per-Ola Eriksson har inte riktigt
förstått vikten av principer i fråga om politiska priori-
teringar.