Fru talman! Jag har två kommentarer till Roy Ot-
tossons anförande.
Det är alltid förargligt när folk skriver sina tal före
debatten och sedan inte lyssnar och kollar vad som
sades. Roy Ottosson sade flera gånger att ingen före
honom hade nämnt ordet miljö. Detta är faktiskt inte
sant. Jag är rätt säker på att Johan Lönnroth gjorde
det, och jag gjorde det själv i min inledning. Jag råkar
nämligen tro, med stort eftertryck, att ökat miljöenga-
gemang är en av de drivkrafter som har vuxit fram
under de senaste decennierna som är väldigt viktiga
för den dynamiska ekonomiska utveckling vi möter i
framtiden. Därför bör detta inte få stå oemotsagt.
Jag noterade dessutom att Roy Ottosson inte sade
särskilt mycket om energipolitiken i Sverige, och det
kan jag gott förstå. Den är ju direkt skadlig från mil-
jösynpunkt, så den passar inte in där. Som den bedrivs
i dag, med Miljöpartiets goda minne, medverkar den
faktiskt till ökade koldioxidutsläpp och därmed för-
sämrad inverkan på klimat och liknande.
Roy Ottosson och Miljöpartiet har också en väl-
digt egenartad syn på detta med tillväxt och arbete.
Man utgår från att vi i Sverige är dummare än vi nå-
gonsin har varit tidigare och dummare än människor i
andra delar av världen. Vi klarar nämligen inte att
organisera vår ekonomi så att fler arbeten kan till-
komma. Det är en väldigt pessimistisk uppfattning
och lyckligtvis, menar jag, helt falsk. Vi behöver inte
ransonera arbeten i Sverige, utan vi kan organisera
saker så att fler arbeten tillkommer.
För oss i Folkpartiet är en viktig del i detta att inte
hålla på och lagstifta så mycket om arbetstiden. Låt
människor avtala vad de vill! Folk vill litet olika sa-
ker. Lagstiftning skall inte vara ett universalmedel.
Det skulle vara intressant att höra varför Roy Ot-
tosson har denna pessimistiska syn på människors
förmåga.