Fru talman! Jag vill börja med att tacka Anne
Wibble för en verkligt noggrann genomgång av den
verkliga bakgrunden till Sveriges långsiktiga och
allvarliga ekonomiska problem. Det är mycket sällan
vi får höra en sådan från den här talarstolen.
Men jag vill också tacka Anne för ett mycket gi-
vande samarbete under sex år, både i den förra rege-
ringen och i opposition. Det har varit lika givande i
båda de rollerna. Jag beklagar att detta av allt att
döma är Annes sista finansdebatt, i alla fall för ett tag
framöver.
För att återgå till dagens ämne, fru talman, tar
kristdemokraternas budgetalternativ först och främst
sikte på att stoppa den vanvård som pågår av gamla
och sjuka och att möta de snabbt växande behoven av
vård och omsorg med en värdighetsgaranti inom äld-
revården. Vi kommer aldrig att acceptera den under-
näring som sju av tio åldringar utsätts för på de kom-
munala sjukhemmen i dag. Därför avsätter vi 4 500
miljoner, dvs. 4,5 miljarder, utöver regeringens för-
slag till just kommunsektorn. Därför är det också en
huvuduppgift att skapa förutsättningar för långsiktig
tillväxt med nya, växande företag för att åstadkomma
nya jobb. Sedan vill vi också genomföra en ny famil-
jepolitik som ger föräldrarna möjlighet att få mer tid
med barnen och se till att pensionärer och andra som
drabbats mest av regeringens nedskärningar kompen-
seras på ett rimligt sätt.
Detta, fru talman, innebär att vi har mycket allvar-
lig kritik mot regeringens politik och budgetalternativ
på ett antal punkter.
Det gäller först och främst att massarbetslösheten
kommer att bestå på grund av den fortsatt dåliga lö-
nebildningen och de allvarliga flaskhalsproblem som
möter näringslivet redan vid dagens mycket höga
arbetslöshet.
Allt tal om skördetid, feta år och vändpunkter kan
aldrig överskyla det faktum att regeringen har miss-
lyckats med sin viktigaste uppgift. För nog är det ett
formidabelt misslyckande som regeringens politik nu
står inför när Riksbanken börjar tala om höjda styr-
räntor för att kyla av ekonomin när det råder något
som måste betecknas som massarbetslöshet. Tyder
inte detta på allvarliga strukturproblem, Erik Åsbrink?
Är det inte också ett underkännande av regering-
ens politik, Erik Åsbrink, att det, trots dagens massar-
betslöshet, i 18 av landets 24 län råder stor brist på
yrkesarbetare som montörer, svetsare, verktygsmakare
och andra nyckelgrupper? Men för att få ned statisti-
ken över den öppna arbetslösheten tvingar regeringen
AMS till kvantitet, billiga ofta meningslösa åtgärder, i
stället för den kvalitativa yrkesutbildning som indust-
rin, de arbetslösa och landet behöver.
Vi är också mycket kritiska till att regeringen fort-
sätter att helt blunda för Sveriges långsiktiga tillväxt-
problem, som ju är det verkliga hotet mot möjligheten
att försörja sig och kunna få en värdig vård i framti-
den. Antalet mycket gamla, alltså personer över 85 år,
kommer enligt HSU 2000 att öka med 37 % under de
kommande 15 åren.
Men regeringen har redan blåst faran över och ta-
lar nu om skördetider och feta år i stället för att er-
känna och ta tag i de strukturella problemen som är
roten till massarbetslösheten och som också är roten
till den undernäring som sju av tio gamla drabbas av
på kommunala sjukhem i Sverige 1997. Varför gör
regeringen ingenting åt Sveriges långsiktiga struktur-
problem, Erik Åsbrink?
Trots EU:s högsta skattetryck kan inte medbor-
garna i Sverige i dag - uppenbarligen på goda grun-
der - lita på att få den vård, omsorg och service som
man behöver. Därför protesterar vi också mot en
saneringspolitik och en fördelningspolitik som lett
fram till den här vanvården av gamla och sjuka. Jag
tycker inte att landets finansminister kan frita sig från
ansvaret för eller ens skylla på tidigare regeringar för
att sju av tio åldringar på kommunala sjukhem enligt
Socialstyrelsen i dag lider av undernäring.
Samtidigt som antalet äldre ökar har resurserna ute
i kommuner och landsting dramatiskt skurits ned.
Vanvården av gamla och sjuka blir nu alltmer uppen-
bar för alla. Men, fru talman, en nation visar om den
är en kulturnation genom sitt sätt att behandla barn
och gamla. Det är i omhändertagandet av de svaga
som ett land dokumenterar om det är en kulturnation
och ett välfärdssamhälle, inte i högtidstal på partikon-
gresser eller i riksdagens talarstol. Jag måste fråga
Erik Åsbrink: Hur prioriterar ni egentligen resurserna
i ett land med EU:s högsta skattetryck när denna van-
vård uppenbarligen är mycket utbredd på kommuner-
nas i egen regi bedrivna sjukhem?
Fru talman! Vi oroar oss också över det urholkade
rättsmedvetandet, den svarta sektorn som omsätter
över 70 miljarder, den växande vardagsbrottsligheten,
fusket med bidragssystem, samtidigt som rättsstaten
har nedrustats och bantats ned till närmast bara skinn
och ben.
Slutligen i genomgången av vår kritik mot rege-
ringens politik, fru talman, är det unikt för ett väster-
ländskt land vilken liten roll familjen som institution
spelar i socialdemokraternas politik. Statsministern
nämnde över huvud taget inte ordet familj när han
läste upp regeringsdeklarationen här i kammaren för
ungefär två månader sedan. Varför räknar inte heller
regeringen någonstans i budgeten med familjen som
samhällets viktiga byggsten? Hade inte det varit na-
turligt för att den ekonomiska utvecklingen långsiktigt
skall bli positiv?
Fru talman! Vi kristdemokrater menar att det nu är
dags att öka förutsättningarna för mer personligt an-
svarstagande, att uppmuntra arbete, sparande och
företagande. Vi tror att Sverige har alla förutsättning-
ar att med en ny politik gå in i en ny era av lägre ar-
betslöshet, där medborgarna kan få en lön att leva på,
tryggare familjer, bättre vård, omsorg och skola, sam-
tidigt som de mest utsatta grupperna upprättas efter de
senaste årens sneda fördelningspolitik. Men då måste
de här djupgående orsakerna till 25 år av försämrad
utvecklingskraft i Sveriges ekonomi erkännas och
åtgärdas. Men här saknar regeringen uppenbarligen
såväl en ideologi som en strategi. Den proposition
som vi behandlar i betänkandet är den åttonde pro-
position som regeringen har lagt fram på riksdagens
bord utan några som helst ansatser till att erkänna och
åtgärda de långsiktiga strukturproblemen.
Därför anser vi att det behövs en kombination av
såväl långsiktigt strukturella åtgärder som en tillväxt-
politik för nya jobb och en reformerad arbetsmark-
nadspolitik. Våra åtgärder är inriktade på att öka
sysselsättningen. Vi tror inte på statistikpolitiken. Vi
är så gammaldags att vi tror att det behövs fler och
inte färre som arbetar och har en lön att leva på.
Då måste vi göra det lättare att starta och driva fö-
retag. Därför måste företagandet avbyråkratiseras.
Sverige måste få en modern arbetsrätt som är bättre
anpassad till de mindre företagens situation. Vi måste
också sänka trösklarna in till arbetsmarknaden. Lö-
nebildningen måste reformeras. Den måste bättre ta
hänsyn till kompetens och kunnande. Kompetensut-
veckling måste löna sig.
Vi kristdemokrater vill också driva en tillväxtpo-
litik för nya jobb där företagsfientliga regler, som den
fortsatt förtida inbetalningen av moms, avskaffas. Vi
vill återinföra riskkapitalavdraget och förbättra sär-
skilt småföretagens möjligheter att utvecklas.
Hushållssparandet måste uppmuntras, inte betrak-
tas som ett politiskt problem som skall åtgärdas och
bekämpas. Skattereglerna måste ändras så att de inte
missgynnar produktiva investeringar i förhållande till
riskfritt sparande. De skattekilar som motverkar ex-
pansion inom tjänstesektorn måste väl nu äntligen
kunna sänkas. Varför skall de arbetslösa i Sverige
behöva vänta längre på att tjänstemarknaden öppnar
sig? Det är konstigt att regeringen börjar vakna upp
först när EU-kommissionen börjar driva på. Jag håller
med Anne Wibble om att regeringen aldrig tar några
egna initiativ utan alltid tvingas av någon yttre kraft,
som gör att man kan skylla på att man ändrar sig. Nu
har ni chansen, Erik Åsbrink.
Detta är också viktigt för att göra den svarta hus-
hållssektorn vit. När tänker regeringen ta bort de
ideologiska skygglapparna mot den privata tjänste-
marknaden så att tiotusentals nya jobb kan skapas och
livskvaliteten förbättras för pensionärer och barnfa-
miljer? Stöder Erik Åsbrink Margot Wallströms mera
vidsynta och positiva hållning till den privata tjänste-
sektorn, som innebär att både barnfamiljer och pen-
sionärer kan få en förbättrad livskvalitet samtidigt
som arbetslösheten sjunker?
Fru talman! Det behövs helt enkelt en ny skattere-
form, en förändring av det svenska skattesystemet, så
att det lönar sig att utbilda sig, att starta och driva
"vita" företag och att arbeta.
Denna tillväxtpolitik är vårt alternativ till rege-
ringens uppgivna statistikpolitik, där arbetskraften
pensioneras, generationsväxlas och sätts i allehanda
kortsiktiga AMS-åtgärder. Om regeringen inte över-
ger sin statistikpolitik och satsar på ett nytt och bättre
företagsklimat är risken stor att Sverige, med EU:s
högsta skattetryck, kommer att fortsätta att få en allt
sämre välfärd, med växande vårdköer och fortsatt
vanvård av gamla och långvarigt sjuka.
Därför satsar vi kristdemokrater, utöver strukturel-
la reformer, ungefär 30 miljarder kronor mer än rege-
ringen brutto för långsiktig tillväxt och företagande.
Vi sänker skattenivån med 26,7 miljarder nästa år och
ungefär 27 miljarder år 1999 och 2000 jämfört med
regeringens förslag.
Fru talman! Vår allvarligaste kritik gäller alltså att
sju av tio åldringar lider av undernäring på de kom-
munala sjukhemmen, enligt Socialstyrelsen, trots
EU:s högsta skattetryck. Dessa hederskvinnor och
hedersmän kan naturligtvis inte vänta på att Sverige
får en högre tillväxt. De behöver resurser nu! Varje
individ har rätt att bemötas värdigt, och därför kräver
vi kristdemokrater en värdighetsgaranti.
Vi måste också restaurera rättssamhället, och där
prioriterar vi kampen mot vardagsbrotten genom att
Polisen får 200 miljoner kronor mer än vad regering-
en satsar. Totalt satsar vi 430 miljoner kronor mer på
rättsväsendet, 100 miljoner kronor mer på Tullen och
200 miljoner kronor mer på effektivare skatteindriv-
ning och bekämpning av ekobrott.
Kristdemokraterna vill också, som jag sade, se en
helt ny familjepolitik, där föräldrarna själva får be-
stämma hur de skall ta hand om sina egna barn. För
att öka rättvisan mellan olika barnfamiljer och samti-
digt ge större valfrihet och flexibilitet inför vi återigen
ett beskattat vårdnadsbidrag på 3 640 kr per barn och
månad. Samtidigt gör vi en skattesänkning på ungefär
14 miljarder kronor för alla i normala inkomstlägen
genom att sänka egenavgifterna i sjukförsäkringen
med 2 %.
Vi vill också rätta till regeringens i övrigt sneda
fördelningspolitik genom att höja alla pensioner och
återställa den 2-procentiga nedsättningen av basbe-
loppet från krisuppgörelsen 1992 samtidigt som pen-
sionstillskottet höjs med 200 kr per månad och in-
komstprövningen av änkepensionen slopas helt.
Fru talman! Finansministern! Vi kristdemokrater
har finansierat våra reformer till sista öret. Utöver
kostnadsbesparingar på ungefär 28 miljarder vardera
året ökar vi statens inkomster med ytterligare 26 mil-
jarder 1998 genom att sälja ut statlig egendom och
därigenom minska räntebördan och amortera på
statsskulden. Sammantaget innebär vår politik att
statens lånebehov nästa år helt elimineras och att
amorteringen av statsskulden kan inledas nästa år.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 32, även om jag naturligtvis står bakom samtliga
kristdemokraternas reservationer till betänkandet.