Herr talman! Det är intressant att Per-Ola Eriksson
vill inleda regeringsförhandlingar, men vi får väl
avvakta till efter valet, tycker jag.
Per-Ola Eriksson har naturligtvis rätt i att det var
nödvändigt att fullfölja den budgetsanering som vi
inledde under den borgerliga fyrpartiregeringen, men
den kritik som har riktats gäller ju inte att budgetsa-
neringen har genomförts utan hur den har genomförts.
Av de 90 miljarder som det rör sig om har ungefär tre
fjärdedelar varit skattehöjningar på arbete, företagan-
de och investeringar. Det har lett till att arbetslösheten
har legat kvar, och ligger kvar, på en hög nivå. Den
har vissa tider ökat.
Det är bekymmersamt att våra farhågor sedan en
tid tillbaka nu besannas. Per-Ola Eriksson talar om att
den öppna arbetslösheten minskar men säger inte ett
ord om det som vi fick dra ur Jan Bergqvist, som
medgav att sysselsättningen på ett år har minskat med
74 000 personer. Det är ju det som avgör standardut-
vecklingen, välståndsutvecklingen och förutsättning-
arna för den offentliga sektorn. Det är där bristerna
ligger. Budgeten har sanerats på fel sätt. Det har lett
till en bestående hög arbetslöshet, till att sysselsätt-
ningen minskar och att grunden för välstånd och
trygghet har urholkats.
När det sedan gäller de kommunala finanserna och
kommunernas möjligheter disponerar kommunerna
och landstingen i Sverige 425-430 miljarder kronor
nästa år, varav 330 miljarder går till olika verksamhe-
ter.
Det finns alltså resurser för att inom ramen ge
förutsättningar för bra vård, bra omsorg om både
äldre och barn och en bra skola. De resurserna finns
redan. Det är ju nu, när Socialdemokraterna sitter i
regering, som vi ser svagheter och brister. Men det
skall inte döljas genom att skattebetalarna får ge mer
pengar, utan vi skall ha en bättre effektivitet i hante-
ringen av skattepengarna.