Fru talman! Jag noterar att Roy Ottosson fortfa-
rande inte säger ett ord om den stora boven i miljöd-
ramat i Sverige, nämligen energipolitiken. Det tror jag
är mycket klokt av honom. Den är nämligen i dag
väldigt dålig och väldigt skadlig från miljösynpunkt.
Sedan har vi detta med arbetstid. Det Roy Ottos-
son säger låter väldigt konstigt. Han säger att han tror
människor om att kunna bestämma saker och ting i
avtal och liknande, men han vill inte tillåta människor
i Sverige att i avtal bestämma över sin egen arbetstid.
Han vill ha en lagstiftning som skall ransonera arbe-
ten. Det finns väl en del som tycker att det låter bra att
dela på jobben, men när man börja tala om att dela på
lönen blir aversionen väldigt mycket starkare. Förfär-
ligt många människor, inte minst kvinnor, har i dag
väldigt svårt att få pengarna att räcka till. De vill inte
alls ha lägre lön. De vill ha mer lön. De vill jobba fler
timmar. Roy Ottosson vill uppenbarligen förbjuda
dem att göra detta.
Det är också en väldigt konstig syn på hur saker
och ting fungerar, både i privata företag och i offent-
lig verksamhet, att tro att människor på något sätt är
som utbytbara kuggar. Om alla människor drar ned
några procent på sin arbetstid skulle man kunna sum-
mera de överblivna procenten, och så blir det nya
jobb litet varstans. Människor är inte utbytbara kug-
gar! Olika människor har olika kompetens, olika för-
måga och olika kunskaper. De svarar för olika delar i
verksamheten. Därför tycker jag att lagstiftningsvägen
blir väldigt konstig.
Jag tror att arbetstidsfrågan är en välfärdsfråga.
Man får ta ut kommande produktivitetsökning i ar-
betstidsförkortning - om man vill. Inget skall vara
påtvingat.
För att Roy Ottosson litet mer konkret skall få kött
på benen i fråga om att det faktiskt går vill jag re-
kommendera läsning av telefonkatalogen. En tio år
gammal kan med fördel jämföras med årets utgåva.
Då skall Roy Ottosson finna hur många nya arbeten
det finns i årets utgåva som inte en kotte hade kommit
på idén att tänka ut för tio år sedan och som inte fanns
då.