Fru talman! Jag tror inte att svenskar är dummare
än andra. Jag har heller inte påstått att någon är dum.
Däremot hävdar jag att man är fast i vissa idéer i den
ekonomiska politiken som gör att man blir blind för
både möjligheter och problem.
Jag har försökt tillföra miljödimensionen till den
här ekonomiska debatten. Jag hade inte skrivit i mitt
tal att ni andra inte tog upp miljön, utan jag lyssnade
på er. Om jag nu missade att Anne Wibble i förbigå-
ende nämnde miljö i sitt anförande måste jag ha lyss-
nat slarvigt, och det ber jag om ursäkt för. Det måste
ha gått litet fort. Det utgjorde ingen större del av det
som Anne Wibble tog upp. Att miljöskuldsproblema-
tiken skulle vara ett uttryck för strukturfel i ekonomin
tog Anne Wibble och Folkpartiet definitivt inte upp.
Jag har aldrig hört er ta upp det på det sättet tidigare
heller.
Apropå arbetstiden tycker självklart vi också att
man skall avtala fritt om denna. Vi ser ju att den sänks
avtalsvägen hos de grupper som har starkast förhand-
lingsposition. Men då är problemet att de grupper på
arbetsmarknaden som har svagast förhandlingsposi-
tion ligger kvar på 40 timmar. Ofta är det lågt betalda
kvinnor det handlar om. Det här gör att vi skapar ökad
ojämlikhet. Det kan hända att Folkpartiet och Anne
Wibble tycker att det är okej. Vi tycker inte att det är
okej. Vi tycker att det skall finnas en botten för vad
man kan acceptera. Att sätta 35 timmar i stället för 40
timmar i nuvarande lagstiftning och låta arbetsmark-
naden hantera detta på normalt sätt innebär ju inte att
det blir svårt att differentiera lönerna på andra sätt.
Det blir en dispositiv lagstiftning precis som i dag.
Jag kan bara konstatera att Anne Wibble måste
räkna hem antingen väldigt mycket lägre löner för
dem som har sämst betalt eller en mycket, mycket hög
ekonomisk tillväxt för att klara arbetslösheten. Annars
går inte ekvationen ihop.