Herr talman! Jag vill först instämma i det som
Birgitta Hambraeus sade i sin senaste replik.
Utskottet har i sin text skrivit:
"Det kan inte anses ingå i granskningsuppgiften att
utskottet skall göra en kontroll av tillförlitligheten i
beräkningarna av projektets ekonomi och därtill knut-
na problem av varierande slag samt bedömningar med
anledning av dessa förhållanden."
Enligt min mening är en oberoende ekonomisk
granskning nödvändig för att man skall kunna ta
ställning till om riksdagen har fått den information
som krävs eller inte. Riksdagen har vid upprepade
tillfällen fått försäkringar om att den fortlöpande skall
hållas väl underrättad om projektets ekonomiska
förutsättningar. Den information som riksdagen och
andra myndigheter har fått ta del av är dock så pass
bristfällig att en granskning vore lämplig. Bl.a. har,
som Birgitta Hambraeus hänvisar till i sin anmälan till
konstitutionsutskottet, det svenska riksrevisionsverket
framfört kritik mot projektets kalkyler. Enligt Riks-
revisionsverkets beräkningar är projektet ur företags-
ekonomisk synpunkt mycket känsligt. Denna uppfatt-
ning har framförts även av andra instanser, inte minst
via medier, senast i den extra bilaga som Dagens
Industri publicerade i våras.
Faktum är att Öresundsbrons ekonomiska beräk-
ningar utsatts för allmänt löje från såväl näringsliv
som ideella organisationer. Med tanke på den kritik
som riktats mot känsligheten är det dessutom märkligt
att Öresundsbrokonsortiet självt inte redovisat någon
känslighetsanalys för projektet. Ännu märkligare är
det att varken riksdag eller regering begärt någon
sådan.
Vad jag med detta vill säga är att det inte går att
påstå att ett projekt är stabilt när det kommer så pass
kraftiga signaler från andra myndigheter inom den
statliga förvaltningen om att så inte är fallet. Det är
mycket svårt för riksdagen att ta ställning till om den
har fått en lämplig information eller inte när betydan-
de delar av den information som krävs för en känslig-
hetsanalys saknas.
I Danmark har däremot en oberoende granskning
av projektet skett, och i den rapport som presentera-
des av den danska rikstelevisionen riktades hård kritik
mot Danmarks regering och trafikministerium mot
hanteringen av den information som lämnats om
brons ekonomi. Jag undrar om det finns någon rädsla
för att samma sak skulle hända i Sverige, särskilt med
tanke på att Danmarks industriminister offentligt
deklarerat att det är mycket möjligt att de danska
skattebetalarna på sikt kommer att få stå för brons
kostnader - ett scenario som absolut inte är otänkbart
även för de svenska skattebetalarna.
Riksrevisionsverket i Sverige har, som även fram-
går av det brev som Riksrevisionsverket sänt till Ak-
tion Skåne-Miljö, inte mandat att granska Öresunds-
bron. Därför hade det varit synnerligen lämpligt att
konstitutionsutskottet hade tillstyrkt en sådan gransk-
ning med utgångspunkt i den förra och den nuvarande
regeringens agerande i frågan.
Vad gäller anbudsprocessen har man enligt Öre-
sundsbrokonsortiet först och främst mycket gynn-
samma upplåningsvillkor på den internationella valu-
tamarknaden. Några avtal har vi dock inte sett. Det är
helt riktigt att anbudsprocessen avslutas i morgon, den
1 juni, och att avtal kommer att träffas i sommar. Men
vad innebär det förhållandet att samtliga anbud ligger
ovanför det som man från början hade tänkt sig? Och
hur skall man kunna hantera situationen i höst, när
avtal redan kan vara slutna? Först då får vi ta del av
informationen.
Trots att anbuden varit högre än vad man hade fö-
reställt sig och att det råder osäkerhet om vilken real-
ränta som man kan få har ingen ny information givits
till riksdagen förutom i samband med de frågor som
kommunikationsminister Ines Uusmann svarade på i
höstas.
Ministern har sagt att projektet är stabilt. Vad
detta innebär rent konkret och sakligt har vi inga
belägg för, och jag anser det därför oerhört viktigt att
riksdagen får information härom.
Enligt den granskning som Riksrevisionsverket
gjort av vissa infrastrukturprojekt och presenterade i
en rapport i augusti förra året har Vägverket haft
kostnadsökningar för vissa projekt om i genomsnitt
86 %, vilket måste ses som en anmärkningsvärd upp-
gift. Motsvarande höjning för Banverket är 17 %. Inte
minst med anledning av detta och de turer som har
förekommit inom Vägverket finns det verkligen skäl
att undersöka om alla fakta ligger på bordet.
Så länge riksdagen undanhålls möjligheten att ta
del av en oberoende granskning är det också mycket
svårt att bedöma regeringens hantering av ärendet och
på vilket sätt man har presenterat information för
riksdagen. Jag hoppas att de svenska skattebetalarna
inte kommer att få betala bron, inte ens under 2000-
talet, något som skulle vara helt i strid med det ur-
sprungliga avtalet. Om så sker kommer ansvarsfrågan
då att bli mycket svår att lösa.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 12.
Statsråds förmögenhetsförhållanden
(avsnitt 18)