Fru talman! Bertil Persson inledde med att säga
att den svenska rätten liksom den internationella
rätten måste vara i enlighet med det allmänna rätts-
medvetandet. Det låter väldigt bra, och det är nära att
man säger ja utan att reflektera över vad det innebär.
Men vad syftar man på när det gäller internatio-
nell rätt om man säger att rätten måste vara i enlighet
med det allmänna rättsmedvetandet? I FN finns 191
medlemsstater, och det finns förmodligen lika många
uppfattningar om vad det allmänna rättsmedvetandet
egentligen står för.
Jag tror att det är viktigt att man hävdar den inter-
nationella rättens universalitet och att dess bokstav
ska gälla och lyda och att man inte luddar till begrep-
pen genom att prata om något slags allmänt rättsmed-
vetande i denna fråga, för då hamnar vi säkert i väl-
digt svåra tolkningstvister.
Sedan är det en annan sak att den kan ändras ge-
nom praxis och sedvanerätt, men det är en lång pro-
cedur som inte bara bygger på ett allmänt rättsmed-
vetande som finns för stunden.
En årlig MR-rapport i FN:s säkerhetsråd har mo-
deraterna krävt i en reservation. Jag vill bara säga att
väldigt mycket av det moderaterna vill ha finns i dag,
fast på annat sätt och under andra rubriker. FN:s MR-
kommission i Genève har sin årliga session på våren,
och man rapporterar till Ecosoc. MR-kommissionen i
Genève är en del av FN-systemet. Man har valt att
utlokalisera just den sessionen till Genève, men den
geografiska platsen har knappast någon betydelse.
Här görs den ordentliga genomgång av MR-läget i de
olika länderna som krävs.
Under generalförsamlingen arbetar tredje utskottet
med MR-frågor, och här formuleras också de resolu-
tioner som sedan antas av FN som helhet.
Name and shame måste till, och det sker i stor ut-
sträckning i FN:s plenardebatt, där vår egen utrikes-
minister vid samtliga tillfällen har lyft fram pro-
blemländer som t.ex. Burma.