Herr talman! Det är med stor tillfredsställelse som
Centerpartiet och jag personligen nu ser det här be-
tänkandet om barnpornografifrågan ligga på riksda-
gens bord för debatt och beslut. Det är en mycket
positiv proposition som justitieministern har presente-
rat för riksdagen, och jag känner faktiskt en väldig
lättnad över att all befattning med barnpornografi
utmönstras ur våra grundlagar.
Det har varit svårt för mig som parlamentariker
och som representant för det högsta lagstiftande orga-
net i Sverige att vara medveten om att det i grundla-
gen har funnits ett visst skydd för innehav av barn-
pornografi. För mig handlar grundlagen inte om tek-
nik och teknikalitet. Från början var det väl heller inte
så många experter som uttalade sig när vi byggde upp
grundlagen. Den skall ju bygga på grundläggande
värderingar i samhället. Den skall vara mycket väl
förankrad i folkdjupet, i folksjälen, och den skall
avspegla precis de värderingar som vi tycker skall
ligga till grund för de beslut som vi fattar här och som
skall hanteras ute i det svenska samhället.
Det är därför jag personligen inte har förstått var-
för det skulle vara så svårt att tillämpa barnkonven-
tionen i just den här frågan, att verkligen leva upp till
barnkonventionen till hundra procent och ge barnen
det absolut speciella skydd som barnkonventionen
faktiskt talar om, ett skydd som gör att vi vuxna
ibland måste avstå en liten bit från vår egen fri- och
rättighet för att skydda barnen. Det skulle då innebära
att all befattning med barnpornografi utmönstras ur
grundlagen.
Det är synd att justitieministern inte är kvar i
kammaren, för jag hade tänkt tacka henne för det
kloka förslag som hon faktiskt har lagt fram i riksda-
gen. Det är ett förslag som stärker barns rättigheter
och rättssäkerhet och bidrar till att skydda barn mot
sexuella övergrepp och den kränkning av barn som
användandet och innehavet av barnpornografi inne-
bär.
I den värld vi lever i ökar faktiskt utnyttjandet av
barn över huvud taget. Även här i Europa är det fråga
om en katastrofal utveckling vad gäller barns utsatthet
och utnyttjandet av barn sexuellt. Jag tycker man får
visa litet ödmjukhet inför vad vi vet och inte vet om
förekomsten av detta. Vi vet nämligen inte allt. Det-
samma gäller förekomsten av våld i hemmen - vi vet
inte allt.
Rädda Barnen har just i dagarna gett ut en bok om
den kliniska verksamhet och den rehabiliteringsverk-
samhet som bedrivs på Rädda Barnens kriscentrum.
Där har det framkommit att av 101 pojkar som har
varit utsatta har tolv blivit avbildade, antingen på film
eller på annat sätt. Fem av dem är yngre än sex år.
Vi skall inte inbilla oss att vi i dag vet hur mycket
av sådant här som förekommer. Vi kan faktiskt inte
åberopa exakta siffror och säga att det är på det viset.
Det går inte, för det finns ingen automatik i att sådana
här fall anmäls och offentliggörs, att man går till nå-
gon och berättar. Det gör det inte. Det är t.o.m. möj-
ligt att en person producerar en cd-rom-skiva att an-
vända just för eget bruk. Den tanken är inte alldeles
omöjlig. Det gör den personen därför att man också
påverkar de barn man utsätter genom att visa de här
bilderna.
Både Inger Davidson och Barbro Hietala Nord-
lund har i sina anföranden väldigt väl beskrivit barns
situation och utsatthet i de här sammanhangen, så
därför tänker jag inte gå djupare in på det.
I justitieutskottet har en majoritet godtagit det
förslag som Laila Freivalds, vår justitieminister, lade
fram. Jag har inte något annat förslag än det som
konstitutionsutskottet har lagt fram. Även om konsti-
tutionsutskottet i dag har gjort en viss ändring och
talar om att en gärning skall vara "försvarlig" utgår
jag från att man menar att ett innehav av barnporno-
grafiska bilder skall vara uppenbart befogat för att det
skall kunna vara acceptabelt ur svensk lagstiftnings
synvinkel.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att var och en,
även journalister, tänker efter mycket noga om man
skall inneha och hur man skall hantera det man inne-
har. Varje bild och varje film av ett övergrepp på
barn, vilket ju barnpornografi är, är nämligen ett evigt
övergrepp. När man behandlar de här barnen är det
just avbildningen som är det värsta. Det är oerhört
svårt att få dem att repa sig, eftersom de uppfattar sin
integritet som fullständigt krossad av just avbildning-
en.
Det är egentligen detta det handlar om. Jag förstår
inte rädslan för att detta på något sätt skulle inverka
på våra möjligheter att jobba i opinionsbildande syfte.
Vi kan ju skriva precis vad som helst. Vi kan ju gå ut
på barrikaderna och slåss för att få ett tryggare sam-
hälle för barnen och för att verka mot dem som över
huvud taget utnyttjar barn. Det går ju lika bra fast vi
har det utmönstrat ur grundlagen. Det är bara det att
vi måste tänka efter litet extra just när vi handhar
sådant som rör barn.
Barn kan aldrig manipulera och utnyttja en situa-
tion. De kan inte utgöra ett hot mot oss vuxna på
något sätt i det här avseendet. Justitieutskottet har
också sagt att man utgår från att även propositionens
förslag skulle medge att grävande och undersökande
journalister kan ta fram material för att bevisa att det
föreligger ett brott. Detta har vi skrivit från majorite-
tens sida i justitieutskottet.
Helgonglorior är ibland ganska tunga att bära. Det
finns dock många som har jobbat med de här frågorna
- som har varit i närheten av de här barnen och också
sett hur man utnyttjar barn ute i världen - som faktiskt
i stället bär törnekrona. Dessa intryck sätter spår som
kommer att finnas kvar för evigt, och det skall man
vara på det klara med.
Det är också därför det ibland blir så känslostarkt:
Det finns människor som har varit mitt uppe i detta
och sett följderna av det. Jag minns en gång när jag
stod här i riksdagen och pratade i ett annat ärende. Jag
sade då någonting om att kammaren fick ursäkta att
jag blir känslomässig. Då reste sig en annan ledamot,
som jag inte alls kände, och sade: Känsla och logik
hör samman. Sedan dess har jag aldrig sagt så mer.
Det är ju på det viset: Om inte känslan finns med
finns inte heller logiken, och i förlängningen inte
heller etiken. Vi måste komma ihåg att det är bra att
ha känslor. Det finns olika former av det också.
Det är bara så: I det här fallet har vi sagt att just
här, på det här området, just därför att barn är så oer-
hört utsatta, vill vi skapa ett signalverk. Vi vill sända
ut signalen till samhället och till omgivningen att det
här är ingenting som vi över huvud taget vill veta av.
Det är ingenting som egentligen får förekomma. Det
här är ett signalverk. Det är också en signal till unga
människor som faktiskt begår sexuella övergrepp på
barn. Det är ibland unga förövare som gör det. Vari-
från får de sina förebilder?
Det är också viktigt att komma ihåg grundlagens
signaler. Regeringsformen talar om att alla människor
skall visas respekt och behandlas så att de känner att
deras värdighet finns kvar. Vi lever inte alltid upp till
det i det svenska samhället, och därför är en sådan här
debatt oerhört viktig. Vi borde ha mycket mer debat-
ter om den grundläggande etiken och de grundläg-
gande värdena i grundlagen än vi har här i riksdagen.
Då kanske vi skulle se litet mer vilken betydelse detta
har.
Jag tycker att det hade räckt med det förslag som
propositionen innehåller. Jag uppfattar dock det här
mest som en förändring i ord. Jag tror att man kom-
mer att ha ett lika strängt synsätt på att det verkligen
skall vara uppenbart befogat om någon skall kunna
hävda att han har rätt att inneha barnpornografiska
bilder, filmer och andra framställningar. Därför yrkar
jag bifall till KU:s förslag vad gäller barnpornografin
och utmönstringen ur grundlagen samt försvarlighets-
rekvisitet. I övrigt står jag bakom de reservationer
som Centerpartiet har lagt fram.