Fru talman! Vi försöker föra en politik som har
med verkligheten att göra. Jag tycker att det är bevis
nog att vi har tagit intryck, inte av LRF-bossarna men
däremot av många mjölkproducenter. Vi
socialdemokrater har faktiskt varit ute mycket i
bygderna och träffat många mjölkbönder. Det är
ungefär ett femtiotal som har ringt till mig. Jag har
bett dem skriva ner sin situation och beskriva den
verklighet de lever i. Då har det visat sig att det
förslag vi lade fram i den socialdemokratiska
motionen inte var det bästa. Det var därför som vi
ändrade oss och tog med även 1993.
Vi vet att det är en stark tillväxt i
mjölkproduktionen här i landet. Därför är det klokt att
vi nu har en landskvot på 170 000 ton att fördela
mellan olika mjölkproducenter som av olika skäl har
råkat illa ut. De har kommit igen 1994 och utökat eller
nystartat osv. I detta avseende tycker jag att vi
socialdemokrater slår vakt om verkligheten och
försöker lösa detta på bästa sätt.
Det är bara synd att den borgerliga regeringen inte
kunde bjuda in oss när ni skrev propositionen, så att vi
kunde ha haft ett bättre samarbete. Denna proposition
lades ju fram strax före valet, i tron att de borgerliga
skulle förlora valet och lämna över ansvaret till oss
socialdemokrater.
Jag tycker att vi försöker se verkligheten. Vi vill
slå vakt om det svenska jordbruket. Men vi vill göra
det på ett så rättvist sätt som möjligt och se till att det
inte bara är klyschor när man säger att hela landet
skall leva. Vi vill verkligen se till att man även i
Norrland och på Gotland och Öland osv. skall ha en
verklig möjlighet att överleva i ett EU-perspektiv.