Fru talman! För att börja med det sist sagda är det
som Maggi Mikaelsson sade. Lennart Daléus och
andra får ge sig till tåls tills budgetpropositionen
presenteras den 10 januari. Senast i dag har
jordbruksutskottets s-grupp haft en diskussion med
Finansdepartementet om bl.a. olika fastighetsskatter,
vilka naturligtvis är på tapeten i det har avseendet.
När det sedan gäller arealbidraget tror vi att det
hade varit olyckligt om vi föreslagit elva klasser. Nu
har tre olika partier haft en annan åsikt. Vi tror och
vet att också Centerpartiet varit villiga att gå ner i
antal från dessa elva klasser.
Om vi hade föreslagit elva klasser skulle de stora
slättbönderna i mitt hemlän och nere i Skåne fått ett
arealbidrag på ca 3 200 kr. Då hade vi kunnat hamna i
samma situation som man tidigare gjorde i Holland.
Kapitaliseringseffekten blev där så stor att
marknadsvärden och arrendevärden blev så höga att
det inte längre var lönsamt att producera spannmål,
utan man fick gå över till annat. Det är det som vi är
rädda för.
När det blir tre klasser innebär det naturligtvis,
som jag också sade, att vi kan använda dessa stöd
längre upp i norr och ända upp till stödområde 4. Det
gör att vi inte behöver tära så mycket på
skattebetalarnas pengar när vi med andra stöd skall
delfinansiera.
När det sedan gäller mjölkkvoterna har vi
diskuterat olika särskilda skäl. Det är självklart att en
bonde kan ha råkat ut för katastrofer - byggnader kan
ha brunnit ner, och man kan ha blivit av med hela
djurbesättningen och därefter börjat bygga upp den.
Sådana skäl får man naturligtvis också väva in i detta,
även om jag inte uttryckligt sade det tidigare.
Det är därför vi vill ha en större nationell kvot att
kunna fördela. Men med era förslag till
mjölkkvotstilldelning hade risken blivit stor att vi år
1995 nästan skulle fått en överproduktion i detta land.
Det skulle ha varit mycket pinsamt om vi inte kunnat
hantera detta, så att Sverige t.o.m. åkt på att betala en
straffavgift till EU.
Av detta skäl finns det nu en större nationell kvot
som vi kan försöka att dela ut på ett mer rättvist sätt.