Herr talman! Jag vill säga till Maggi Mikaelsson
att det nog är sant att jag står i myllan, men det
innebär inte att jag är centerpartist. Anledningen till
mitt engagemang är att jag tror på jordbruksföretagen.
Jag vet vad de betyder för sysselsättningen i små
kommuner runt om i Sverige. Jag vet vilken betydelse
de har för den utveckling som små kommuner
behöver för att klara den gemenskap som Sverige nu
skall gå in i. Landsbygden är av stor betydelse.
Jordbruksföretagen är inte avgörande, men de har stor
betydelse för att det skall fungera.
Som folkpartist är jag dessutom övertygad om att
det är viktigt att satsa på småföretagen, och för mig är
det här fråga om småföretag. Jag är helt överens med
Maggi Mikaelsson om att vi som medlemmar i EU
skall jobba för en politik som gör att
jordbruksföretagarna i Sverige inte är livegna längre,
utan är fria företagare. Jag känner inte en bonde som
vill vara bidragstagare, men det är vi politiker som har
fattat beslut om jordbrukspolitiken i Sverige under
många år. Det är vi som nu har fattat beslut om att
Sverige skall vara med i EU, och därför är det som
det är.
Jag är en av de få som tillhör det parti som LRF
inte är så förtjust i, så detta att jag skulle vara påhejad
av LRF när jag går upp och talar om småföretag är en
felbedömning. Mitt engagemang ligger på en helt
annan nivå.
När det gäller jordbrukarnas engagemang för att
kapa åt sig EU:s stöd, handlar det om att det av den
förra regeringen framförhandlade avtalet innebar en
helhet och att det fanns en massa stöd. Man bestämde
sig för att man skulle ha dessa ersättningar, så att det
svenska jordbruket kan konkurrera på lika villkor. Det
är inte bönder och jordbruksföretagare som har satt
upp de reglerna, utan de finns i de avtal som vi har
kommit fram till.