Fru talman! Inge Carlsson säger att jag är i
riksdagen som representant för min yrkesgrupp. Jag är
visserligen här som representant för Sydsverige, men
jag också här som representant för svenska bönder
från Smygehuk och så långt norrut som man kan
komma. Det är därför jag ser så allvarligt på att man
nu försöker att flytta runt arealersättningarna så att
man får en kapitaliseringseffekt där den inte är
naturlig. Det har inte Inge Carlsson reagerat på. Det
kan ju inte vara rimligt att man t.ex. i Norrbotten och
Västerbotten får en arealersättning per hektar med
1 700 kronor. Där har man kanske arrenden som är
noll. Där har man kanske, som brukare av en annan
gård med animalieproduktion, utnyttjat den marken
bara för att hålla den öppen. Vad händer med den
stackars bonden med mjölkproduktion som är
beroende av sådana arealer när markägaren själv vill
ta hem dem därför att han kan få det här stödet?
Detta skapar orimliga effekter, Inge Carlsson. Det
är dem som jag har velat belysa. Sedan menar Inge
Carlsson uppenbarligen att sydsvenska bönder skall
ha sämre förutsättningar än de danska kollegerna på
andra sidan Öresund. Jag kan inte förstå vitsen med
detta. Varför skall inte vi i Sverige utnyttja
produktionskapaciteten där den är som bäst? Svara
mig på det, Inge Carlsson!
Inge Carlsson kommer själv ifrån ett landskap som
har hög produktivitet. Jag har en känsla av att han har
fått ganska många kontakter med lantbrukare i det
länet. Då måste han också förstå att den väg som ni
har valt är mycket farlig. Jag vill också påpeka att EU
har valt arealersättningar, med hänsyn taget till
produktiviteten, just för att minska intensiteten, och
inte för att öka den, som Inge Carlsson nyss påstod.
Det tarvar ytterligare besked, Inge Carlsson!