Herr talman! Det beslut som vi nu står inför att
fatta i Sveriges riksdag är betydelsefullt och
avgörande på många sätt. Till övervägande del gäller
det beslut som är positiva för vårt land. På ett
väsentligt, och för tusentals svenskar avgörande
område, riskerar det kommande beslutet att bli början
till slutet.
Dagens beslut är kanske inte så dramatiska i sig,
men detta är bara början. Den nuvarande regeringen
planerar att genomdriva ett antal beslut här i
riksdagen. Det är beslut som har sin udd riktad mot
Sveriges jordbrukare och den svenska landsbygden.
Det är beslut som innebär fler arbetslösa i den direkta
jordbruksnäringen och också i livsmedelsindustrin.
Det är beslut som kommer att leda till en avfolkning
av landsbygden och igenvuxna landskap.
Därför blir den här dagen - eller det kanske blir i
morgon som vi fattar beslut - inte den glädjens och
tillförsiktens dag som många av oss som stod på ja-
sidan vid folkomröstningen den 13 november hade
sett fram emot.
Den socialdemokratiska regeringen - med sin
jordbruksminister Margareta Winberg - fördärvar nu
mycket av det förarbete som har genomförts under de
senaste åren för att vi skall få ett livskraftigt och
omfattande svenskt jordbruk. Man lägger en död hand
över stora landsbygdsområden.
Min fråga till ministern är given. Varför går
regeringen ifrån det som stod på valsedeln i
folkomröstningen, att ett ja var ett ja i enlighet med
det framförhandlade avtalet med EU-länderna? Det
var inte ett ja som innebär att man avhänder sig vunna
framgångar i förhandlingarna. Varför skall Sverige
vara med och sponsra andra länders jordbruk
samtidigt som vi avhänder oss EU:s gemensamma
stöd för egen del? Inser ministern att detta är ett svek
mot dem som folkomröstade?
Jag måste också få ställa en annan fråga till
jordbruksministern. Hennes parti säger att man borde
ha genomfört 1990 års omställningsbeslut om en total
avreglering av svenskt jordbruk. Varför skall Sverige
just på jordbruksområdet föra en annan politik än vad
som gagnar svenska intressen? Varför skall vi
avhända oss sysselsättning och produktion inom
livsmedelssektorn? Varför skall just denna näring
straffas?
Eftersom min östgötske kollega, Inge Carlsson,
står efter mig på talarlistan vill jag ställa en fråga
också till honom. Varför riskerar han som
socialdemokrat att undandra Östergötland många
arbetstillfällen? Varför vill Inge Carlsson bidra till att
avrusta det östgötska jordbruket? När vi möttes i
valdebatterna hemma var Inge Carlssons ambition en
annan, som jag upppfattade det. Nu ställer han
däremot upp på en jordbrukar- och landsbygdsfientlig
politik. Hur kommer Inge Carlsson att förklara detta
för östgötarna?
Jag vill också vända mig till Maggi Mikaelsson,
som talade om marknaden och avregleringar. Hon lät
nästan som en nyliberal. Jordbruket är inte vilken
näring som helst. Man kan inte flytta på den
produktionsfaktor som marken utgör. Varför skall
Sverige som enda land i världen avreglera? Då
riskerar man att slå ut mycket av den svenska
jordbruksproduktionen och därmed mister man också
sysselsättningstillfällen. Varför intar Vänsterpartiet
den här hållningen speciellt när det gäller
jordbruksnäringen? Det är mot jordbruksnäringen som
man vill rikta udden.
Herr talman! Det finns en del skillnader mellan de
partier som ingick i den tidigare fyrklöverregeringen
när det gäller synen på jordbruket. Vi kristdemokrater
har arbetat hårt för att komma bort från 1990 års
omställningsbeslut. Vi har i viss mån lyckats. Det
finns också en rad synpunkter på utformningen av
jordbrukspolitiken, men nu handlar det faktiskt om att
samla sig kring huvuduppgiften. Det handlar om att se
till att vi över huvud taget får förutsättningar för en
fortsatt svensk livsmedelsproduktion och om att vi
skall få någorlunda lika villkor som omvärlden.
Det är positivt att de fyra partierna står för en
gemensam hållning i denna grundfråga. Till min
glädje noterar jag nu också att Folkpartiet verkligen
gick upp och försvarade jordbruket. Det har jag väntat
på länge.
Det skall i sammanhanget också sägas att det finns
ljus i det socialdemokratiska mörkret. När det gäller
det ärende som vi behandlar i dag har t.ex.
majoriteten anslutit sig till den syn på hur
mjölkkvoterna skall överlåtas som vi har motionerat
om från kds sida. Det är bra. Men någon eller några
ljuspunkter i ett kompakt mörker lyser inte upp, även
om det kanske inger litet hopp inför framtiden.
Herr talman! Avslutningsvis hoppas jag att det blir
reaktioner på detta första beslut som verkar ingå i en
socialdemokratisk strategi för att avrusta landsbygden.
De reaktioner som jag hoppas kommer kan leda till en
omprövning av övriga planerade beslut på
jordbruksområdet. Man skulle kunna travestera
socialdemokraternas kampsång. Då tror jag att
jordbrukarna och landsbygdsbefolkningen ser att det
drar ihop sig till den sista striden, en strid för en
fortsatt utkomst och ett fortsatt boende på
landsbygden. Måtte denna strid leda till omprövning
hos dem som nu makten haver.