Herr talman! Jag blir litet trött på att höra Birger
Schlaugs bedömning av vilka slutsatser mitt
engagemang skulle leda till. Jag drar gärna
slutsatserna av mitt miljöengagemang själv. Jag drog
tidigare helt andra slutsatser än Birger Schlaug. Det är
det som återkommer nu i mina ståndpunkter. Det
gäller synen på miljöfrågorna och deras utveckling, på
vilka instrument som behövs för att hantera dem.
Min bestämda övertygelse är att det behövs ett
strängt gemensamt regelverk på övernationell nivå för
att hantera många av de svåra gränsöverskridande
miljöfrågorna. I ett sådant samarbete finns också ett
visst mått av, låt oss kalla det tvång neråt. Jag lever
med det. Det finns ett tvång om ett gemensamt arbete
som för en del, mycket ambitiösa länder, kan
uppfattas som restriktioner. Men om bara de
restriktionerna kan begränsas finns en frihet att gå
före i mycket av miljöarbetet. Jag tycker att så
oändligt mycket mer då är vunnet, med det
gemensamma stränga arbetet. Det må gälla
luftföroreningar och andra gränsöverskridande
problem.
Birger Schlaug vill inte heller i denna debatt förstå
den synen. Med nålsticksmetoden försöker han ge sig
på de detaljer i EU:s, och numera Sveriges, syn på
miljöarbete som han och Miljöpartiet inte förstår.
Man har svårt att acceptera att det gemensamma
arbetet måste vara det mest framgångsrika.
Det här kommer vi säkert att få debattera flera
gånger. Men jag tror att det ändå kommer att vara vår
grundsyn på det gemensamma arbetet i EU som
kommer att återspegla sig i debatten. Där har vi så
uppenbart olika ståndpunkter.
Jag ser många problem med vårt kommande EU-
medlemskap på miljöområdet, men jag ser oändligt
mycket större möjligheter. Jag tycker att det är de
möjligheterna vi skall utnyttja.