Fru talman! Jordbrukarna gick i spetsen för ett ja
till EU, säger Lennart Daléus. Ja, sanningen var väl
den att LRF och dess ledning gick i spetsen för detta.
Jag har under hösten och även tidigare träffat många
jordbrukare. Man kunde utläsa av analyserna av vem
som röstade vad i Sverige att långt ifrån alla
jordbrukare röstade ja.
Ledningen för LRF gick i spetsen för ett ja, och
man satsade tillsammans med Svenska
Arbetsgivareföreningen stora pengar för detta
ändamål.
Det kan inte ha varit obekant för vare sig LRF:s
ledning, för Lennart Daléus eller för någon annan som
läser tidningar, t.ex. för dem som följer debatten i
tidningen Land, att jag under hela detta år har talat på
möten där lantbrukare deltagit. Jag har där sagt två
saker. Den ena var att även om vi nu har ett avtal som
är framförhandlat vad gäller miljö, struktur osv., är
det inte säkert att vi i de villkorade programmen har
råd att ta emot de pengar som är framförhandlade. Det
kan inte ha varit obekant för någon att detta har
framförts, inte som min personliga uppfattning utan
som en uppfattning från det socialdemokratiska
partiet.
Den andra saken är något som jag kanske inte
själv har drivit lika hårt som andra i mitt parti,
nämligen att de som nu får stora fördelar av ett
medlemskap också måste bidra litet mer än andra.
Signalen var mycket tydlig, eftersom bl.a. jordbruket
nämndes som en grupp som skulle få stora fördelar.
Trots dessa propåer från vår sida valde LRF-
ledningen att fortsätta att propagera för ett ja. Jag kan
inte tolka det på annat sätt än att man, trots dessa
pålagor och trots att man visste att en
socialdemokratisk regering kanske inte skulle komma
att utnyttja alla bidrag, tyckte att det skulle vara bra
för det svenska jordbruket med ett medlemskap.