Fru talman! Jag har svårt att säga hur nära Vi var
varandra när det gäller arealklasserna. vi fick
nämligen inte någon inbjudan till samtal från
socialdemokraterna. Vi förutsattes, precis som
Vänsterpartiet, stödja passivt. Det gör inte
Miljöpartiet. Vi vill allt se förslagen i förväg. Vi
köper inte grisen i säcken. Vi vill veta vad det är vi
skall stödja. Vi fick dra ur socialdemokraterna hur
många klasser det skulle bli. Vi fick veta att det kunde
bli fem eller tre. Så småningom fick vi veta att det
antagligen skulle bli tre, men det var en information
som satt långt inne.
Jag är litet förvånad över att socialdemokraterna,
som ändå brukar vara praktiska människor, inte ser att
det förslag man nu lägger fram har ganska litet med
verkligheten att göra. Det går att teoretiskt diskutera
om att flytta pengar från slättbygderna upp till
sydsvenska höglandet och Norrland. Men i praktiken
fungerar det inte så, Inge Carlsson. Det förvånar mig
att socialdemokraterna, som brukar se till
verkligheten, i detta fall nöjer sig med teorin.
Det skulle vara mycket olyckligt om många av de
bönder som i dag bedriver djurhållning och har vall
och bete i just dessa områden skulle börja odla
spannmål. Det anser jag vore ett hot mot de miljöer
som vi i många andra sammanhang säger att vi vill
värna. I det landskap där man i dag har landskapsvård
skulle man i så fall bryta vallen och börja odla
spannmål.
När det gäller mjölkkvoter är jag också förvånad
över att socialdemokraterna väljer ett system som är
mera teoretiskt än praktiskt. Jag är förvånad över att
man inte även där försöker få ett system som liknar
verkligheten så mycket som möjligt. Jag är förvånad
över teoretiseringen av lantbruket. Men det kanske är
så att man egentligen inte är riktigt engagerad i dessa
frågor. Därför gör man kanske det som känns lättast.
Men det hänger inte ihop med verkligheten.