Herr talman! Jag vill först yrka bifall till
reservationerna 10, 11, 13, 14 och 15 i
utrikesutskottets betänkande nr 5 och i övrigt bifall till
den del som berör miljö- och jordbruksmomenten
samt avslag på övriga reservationer.
Herr talman! Jag skall börja med att titta litet
närmare på vad Birger Schlaug egentligen har stått
och sagt här tidigare i debatten om miljöfrågorna. Vi
har ju talats vid Birger Schlaug och jag om dessa
frågor från tid till annan inför folkomröstningen. Jag
kan hålla med Widar Andersson att man till slut blir
litet trött, inte på debatten men på Birger Schlaugs
resonemang.
Herr talman! Birger Schlaug har inte förstått att
EU har förändrats sedan dess tillkomst. EU är i dag en
organisation som förmår att med kraft hantera
miljöfrågor. Det är inte optimalt. Det finns mycket att
göra, mycket att lägga till i arbetet och mycket att
göra bättre. Men EU är en organisation som har byggt
ett system som förmår att ta tag i miljöfrågorna med
den nödvändiga strängheten.
Miljöfrågorna måste ha en sträng gemensam
internationell hantering om man skall klara av dem.
Detta har nu - jag höll på att säga naturligtvis - Birger
Schlaug missat. Han beskyller länder i EU för att inte
vilja hantera miljöfrågorna. Sanningen är att man inte
kan säga att Tyskland, Holland eller Danmark som
länder skulle vara sämre än Sverige i miljöarbetet.
Det är skillnad i prioriteringen men inte skillnad i
ambitionerna.
Den fråga som Birger Schlaug ville tala särskilt
om var kärnkraftsfrågan. Jag hör till dem som gärna
pratar kärnkraft, även med Birger Schlaug. Men han
gör inte sanna och korrekta jämförelser.
När Sverige nu kommer med i EU kommer
Sverige att vara kärnkraftshöken i EU. Så är det. Vi
kommer möjligen vid sidan av Frankrike att vara det
land som per capita har mest kärnkraft. Det är bara
sex av EU:s nuvarande tolv länder som över huvud
taget har kärnkraft.
Ett land som Italien har haft en folkomröstning,
och till skillnad från i Sverige så följer man sina
folkomröstningar. Man har alltså avvecklat
kärnkraften i Italien. Det är någonting som inte ofta
framskymtar i det som tidigare var nej-sidans material
och resonemang.
Danmark har i realiteten förbjudit kärnkraft. Ett
land som Tyskland ställer stränga ansvarskrav på
kärnkraften. Frankrike säger: Vi kommer i Frankrike
aldrig att tillåta förvaring av utbränt kärnbränsle från
andra länder.
Nu försöker Birger Schlaug göra troligt att dessa
länder på något sätt skulle medverka till att göra
kärnkraften i Sverige till något bestående. Detta skulle
ligga i grunden för att Sverige skulle behöva driva
krav gentemot Euroatom och annat kärnkraftsarbete i
Europa.
Jag tycker att vi skall driva krav när det gäller
kärnkraftsarbetet även i Euroatom.Men låt oss ta ett
exempel. Euratom har till uppgift att driva på
användningen av kärnkraft i medlemsländerna. De har
inte lyckats med hälften av medlemsländerna. De
kommer aldrig att skaffa sig kärnkraft, och de som har
kärnkraft avvecklar. Man kan väl litet försiktigt säga
att Euratom inte är något direkt levande framgångsrikt
organ att vara rädd för i EU.
Birger Schlaug pekar på att vi skulle tvingas att
bromsa vårt arbete i EU. Det kommer inte att bli så.
Av egen erfarenhet kan jag nämna att mycket av
idégivningen till det kretsloppsarbete vi i Centern
bedrivit i det politiska arbetet under de gångna åren
kommer inte minst från Tyskland. Där har man
kommit långt när det gäller delar av det arbetet.
Gentekniken är en viktig miljöfråga. Där ligger
EU och många EU-länder fortfarande före Sverige.
Detta vet Birger Schlaug, men han talar inte gärna om
det.
Det kanske märkligaste med Birger Schlaugs
resonemang är att han hänvisar till Greenpeace, Erika
Bjerström, Worldwatch och självklart till Åsa Domeij
när det gäller att bedöma det svenska miljöarbetet.
Om han trodde litet mer på sig själv skulle han kanske
göra en egen bedömning och inte bara hänvisa till
andra. Han kanske skulle kunna göra en bedömning
av vad han tror om det svenska arbetet i EU. Kommer
han att medverka till att det svenska arbetet i EU
kommer att vara kraftfullt på miljöområdet?
Herr talman! Låt mig säga några ord om
ekonomin i folkomröstningen. Jag tillhör ju dem som
gillar folkomröstningar. Jag tycker att det är bra med
folkomröstningar. Jag tycker gott man kan redovisa
var man har fått pengar ifrån. Jag medverkade själv i
en organisation som heter Nätverk för Europa
tillsammans med Marit Pålsson och andra. Vi hade
representanter med från alla partier, alla
miljöorganisationer och många fackliga
organisationer. Jag är beredd att ställa upp med
bokföring och redovisning av inkomstkällor om
Birger Schlaug kan göra något liknande med de
organisationer han representerar.
Jag tycker att den tid har kommit då vi, som Widar
Andersson säger, kan lämna de litet nattståndna
argumenten bakom oss och se vilka möjligheter,
förutsättningar och engagemang vi har i vårt fortsatta
arbete i EU.
Det leder naturligtvis över till en annan vital del
av EU-arbetet vid sidan av miljön, nämligen
jordbruket. Jag skall på en gång säga att jag tillhör
dem som tycker att en balanserad, sund och
fungerande marknadsekonomi har många fördelar. I
en sund marknadsekonomi sker prisbildningen med
utgångspunkt från utbud och efterfrågan på ett sunt
sätt. Men det fungerar inte på alla värden. Det
fungerar t.ex. inte på alla värden på miljöområdet. Det
fungerar inte på de värden vi vill värna i ett svenskt
landskap.
Detta har man insett även i andra länder. Det är
därför EU också har, vid sidan av en del stödformer
som vi kan diskutera - det skall jag gärna medverka
till - insett värdet av att ge stöd till en del
verksamheter på jordbrukets och landsbygdens
område. Vi delar den inställningen. Där har vi lyckats
få en del i det europeiska utrymmet i EU.
Nu ser vi att den socialdemokratiska regeringen
signalerar, och även skrider till verket med, att avstå
ifrån de förhandlingsresultat vi har åstadkommit. Man
avstår ifrån att skydda de svenska miljö-, landskaps-
och existensvärdena i det svenska landskapet och det
svenska jordbruket. Man avstår ifrån det av någon
kortsiktigt snöd budgetteknisk bedömning.
Herr talman! Vi hör ju ändå hit upp till Stockholm
hur de skrattar i Bryssel åt att man kan bete sig på det
här sättet. Man åstadkommer ett bra avtal och avstår
sedan från att utnyttja det. Det är i det läget som
socialdemokraterna och också den härifrån gångne
Johan Lönnroth i Vänsterpartiet befinner sig. Jag
tyckte att jag tidigare hörde Roy Ottosson i
Miljöpartiet föra ett liknande resonemang. Nu skall de
som, för att citera Johan Lönnroth, skrikit högst stå
för notan. Det är ett lustigt resonemang.
Det skulle innebära att de som engagerat sig mest i
en folkomröstning, varit tydligast och tagit ansvar för
att driva en rejäl debatt sedan skall stå för kostnaderna
av resultatet. Man skulle kunna flytta över det till en
tidigare folkomröstning som vi haft, nämligen den om
kärnkraften. Där utgår jag ifrån att Roy Ottosson och
Johan Lönnroth var på samma sida som jag.
Låt oss göra det tankeexperimentet att vi som ville
avveckla kärnkraften skulle ha vunnit på den tiden.
Tänk om det hade inneburit några restriktioner i
elanvändningen - jag skall skynda mig att säga att jag
inte tror det. Men om det hade gjort det, skulle dessa
restriktioner då enbart riktats mot oss som stod på den
sida som ville avveckla kärnkraften. Det är ju ett
absurt resonemang. Det svenska medlemskapet i EU
är ju ett gemensamt svenskt engagemang.
Nu präglas det material som socialdemokraterna,
regeringen och utskottsmajoriteten har redovisat av att
avstå från att utnyttja förhandlingsresultatet. Man vill
avstå från det på ett brutalt sätt. Det drabbar grupper i
jordbruket på ett systematiskt sätt, kan man nästan
säga.
Låt oss ta mjölkbönderna som exempel. Om
utskottsmajoriteten blir gällande får de en fullständigt
orättvis tilldelning av det som kallas mjölkkvoter.
Samtidigt drabbas de som engagerat sig i
sjukdomsbekämpning, miljöåtgärder och liknande
hårdast genom det system socialdemokraterna nu vill
införa.
Med andra handen är regeringen på väg att plocka
bort det nödvändiga stödet till avbytartjänsterna i
jordbruket. Detta drabbar på flera sätt samma grupper.
Man vill uppenbarligen att dessa grupper skall betala.
Det är en orimlig situation.
Herr talman! Det finns några saker i
utskottsbetänkandet som visar att vi lyckats uppnå en
del goda resultat. Det finns ett uttalande om en fortsatt
sockerproduktion på Gotland, för att ta ett exempel.
Det är ett bra resultat. Jag skulle vilja fråga
jordbruksministern om hon instämmer i uttalandet om
sockerproduktionen fullt ut och om också är beredd
att aktivt medverka till att just produktionen, dvs.
sockerbruket som utskottet inte uttalar sig om, blir
kvar på Gotland. Jag tror att vårt uttalande här
kommer att kräva ett ansvar och ett fortsatt
engagemang i den frågan. Om jordbruksministern
delar den uppfattningen tror jag att än mer är vunnet.
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en annan fråga
till jordbruksministern. Nu har vi fått ett material
delat i två betänkanden och debatt i flera dagar. Låt
mig sammanfatta frågeställningen till
jordbruksministern. Är jordbruksministern beredd att
fullt ut utnyttja avtalet? Det är den enkla frågan. Vill
jordbruksministern fullt ut utnyttja det avtal som
Sverige har uppnått med EU nu vid förhandlingarna
om vårt medlemskap? Många befarar att den frågan
har ett negativt svar. Jag tror att många skulle bli
mycket tryggare i den fortsatta verksamheten om de
kunde få klarhet redan i dag.
Den tredje frågan jag skulle vilja ställa riktar sig
närmast till Vänsterpartiet, herr talman. Vänsterpartiet
styr icke jordbrukspolitiken, men har uppenbarligen
ett avgörande inflytande på det socialdemokratiska
beteendet. Min fråga till Vänsterpartiets representant
blir närmast: Det framgår inte hur man har tänkt sig
att utnyttja avtalet. Har Vänsterpartiet några siffror att
ge oss i dag? Talarstolen blir ju snart Vänsterpartiets.
Ge oss svaret på det som många undrar över! Vad
ligger det för substans bakom de dunkla skrivningar
som man har ägnat sig åt tillsammans med
Socialdemokraterna?
Herr talman! Jag skall sluta med att säga att det är
uppenbart att det inte bara är i Bryssel som
jordbruksministern åker vilse utan också på vägen dit.
Hon förmår inte att på Sveriges vägnar ta tillvara
resultatet av det framförhandlade avtalet. Jag har svårt
att förstå skälen till det. Kan inte omsorgen om
miljön, om de människor som nu kommer att drabbas
av ett korstryck genom pålagor från socialdemokratin
och omsorgen om en levande och offensiv
jordbruksverksamhet i Sverige få jordbruksministern
att, om inte tänka om så i alla fall, ge litet konkretion,
litet fasthet, åt de fortsatt dunkla uttalandena från
socialdemokratins sida när det gäller det fortsatta
arbetet på miljö- och jordbruksområdet i EU?